Framtidsplaner

Startsida

12 inlägg om "Jobb och arbetslöshet"

12 oktober 2013

Höst

Här var det några månader sedan jag skrev, och det är för att det hänt så otroligt mycket. Jag började på mitt nya jobb i april, och i jun flyttade jag ännu lite mer söderut till Gävle. Sedan dess har jag försökt balansera arbete med fritid, samtidigt som jag försökt skaffa mig nya vänner och bekanta i den nya staden.

Som tur är så flyttade även två av mina kursare ner hit, så nu är vi ett litet gäng dietister som umgås på fritiden. Min familj hälsade på mig under sommaren, vilket gjorde mig väldigt lycklig. Det har varit en del sorg, en del skratt och en del tårar den senaste tiden. Jag börjar dock känna mig hemma. Häromveckan förnyades min anställning och jag blir kvar här året ut. Har även blivit lovad att jag inte behöver oroa mig för nästa år, så lika bra jag gör mig hemmastadd här.

Jag har precis kommit hem från en nordisk konferens i Köpenhamn. Det har gett mig massor med inspiration! Jag är mycket glad att jag har en chef som prioriterar utbildning och utveckling och som lät mig åka, för det gynnar både mitt personliga och mitt proffessionella jag. Jag har så mycket jag vill göra nu på jobbet att det varit svårt att gå hem när mina åtta timmar har gått.

Tänk så bra det kan bli om man bara vågar!

09 maj 2013

Ett sätt att varva ner

Vilket underbart väder vi haft dom senaste dagarna! Jag blir så himla lycklig av att mötas av solen när jag går ut på morgonen och innan jag går från jobbet så är det så varmt och jag inser att jag har alldeles för mycket kläder. På tåget hem är det nästan som en bastu, men när jag tänker på att det inte var så längesedan jag frös när jag gick till jobbet så gör det ingenting.

Det är snart dags för mig att flytta igen. Jag fick ju nytt jobb i Gävle och bestämde mig för att pendla till en början, vilket innebär 4 timmars restid till och från jobbet per dag. Jag går hemifrån ungefär kl  06.20 på morgonen, och är hemma kl 18.30. Då byter jag snabbt om och sticker till gymmet för ett pass, sedan hem och har jag tur har jag matlåda klar så att jag i alla fall slipper laga mat, äter och sedan går jag och lägger mig. På tåget försöker jag hinna med mina studier, så att jag har den där lediga stunden för träning på kvällen.

Jag har insett att nu, mer än någonsin, är det otroligt viktigt för mig att få den stunden på gymmet. Även om jag är supertrött när jag kommer hem, kanske lite hungrig/grinig och vill helst slänga mig på soffan, så är det bra att jag kommer iväg. Jag tar bilen till gymmet, även om jag har gångavstånd, bara för att jag ska komma iväg. För väl på gymmet så tar jag i, jag svettas och all stress som jag eventuellt samlat på mig under dagen används för att bli starkare. När jag är klar har jag bearbeta dagens problem och svåra situationer, och en känsla av att "nu är jag klar, nöjd, för dagen och nu kan jag äta, vila och återhämta mig".

Jag stronger

Hur gör du för att varva ner?

21 april 2013

Vår och nytt jobb

Hej va tiden går! Känns som om jag nyss kämpade mig runt i snön, men idag har jag suttit på min uteplats i solen, hängt de nytvättade kläderna utomhus och putsat fönstrena. Härligt med vår, eller hur?

Sedan två veckor tillbaka så arbetar jag numera i Gävle. Jag bor fortfarande kvar i Hudiksvall, pendlar varje dag med tåg.  Mitt nya arbete är spännande och jag vet att jag blir kvar en längre tid. Jag jobbar halvtid på barn- och ungdomshabiliteringen där jag försöker hjälpa barn som har psykiska och fysiska funktionshinder som på ett eller annat sätt har svårt att äta optimalt. 25 % av min tid är jag på dietistmottagningen och träffar patienter med magtarmsjukdomar och endokrina/hormonella sjukdomar. Den resterande fjärdelelen av tiden är jag på en rättspsykiatrisk avdelning och jobbar med ett projekt.

Det är lite tufft att pendla, det kan jag erkänna, men det är bra att det finns den möjligheten innan man bestämmer sig för att flytta. Det krävs lite planering att hinna med mat, jobb, plugg och träning, men det går! Jag åker hemifrån strax före halv sju på morgonen och är hemma halv sju på kvällen. Jag har ca 2,5 timmar på tåget per dag och den tiden använder jag för att plugga. Det innebär att jag behöver inte plugga så mycket när jag är hemma och ledig. På tåget hem ser jag till att jag har med mig något vettigt mellanmål, så att jag kan träna så fort jag kommer hem. Jag byter bara om och åker på gymmet direkt! Något annat jag ser till att ha är matlådor! Inte bara för att äta på jobbet utan för att jag ska slippa stå och laga mat när jag kommer hem från gymmet. Jag värmer maten, fixar lite fräscha grönsaker och behöver inte ta till nödlösningar eller snabbmat.

Tyvärr så blir bloggandet lidande när jag har såhär fullt upp, men tänker i alla fall försöka hinna med en uppdatering i veckan, det är mitt mål. Nuförtiden har det kanske bara blivit en gång i månaden om ens det. Men om det är någon som läser, vad vill ni läsa om?

Ha det gott i vårsolen!

 

 

10 februari 2013

Satsar

Det är snart 6 månader sedan jag lämnade Arvidsjaur för andra gången i mitt liv för att prova något nytt, utvecklas och få nya erfarenheter. Det senaste halvåret har gått väldigt fort och mitt vikariat börjar lida mot sitt slut. Jag vet att jag kommer vara tvungen att sluta på arbetsplatsen där jag är nu, och jag har sökt nya jobb och dessutom har det kommit nåt erbjudande om ett nytt jobb. Exakt hur det blir är ännu inte klart ännu.

Det jag vet är att jag har lämnat Arvidsjaur på riktigt. Jag har sagt upp lägenheten och kommer de närmaste två månaderna städa ur den och försöka stoppa undan möblerna jag har hos mina föräldrar. Det är en bitterljuv känsla. Skönt att äntligen ta det beslutet och fullt ut satsa på min karriär. Samtidigt känns det förjävligt, rent ut sagt, att lämna familj och vänner (som väntar utökning). Jag vet dock att jag mår bäst när jag lever på ett sätt där jag utvecklas, lär mig saker och utmanas. 

Just nu jobbar jag heltid som dietist och jag pluggar på halvtid. Studierna påbörjade jag eftersom jag "fortfarande är ung" och inte har så mycket annat än mig själv just nu, vilket kan vara en fördel om man vill ta en masterexamen. Jag satsar på mig själv just nu. Eller, det har jag väl gjort under en lång tid, men nu är det verkligen det enda som spelar roll. Jag har slutat bry mig om vad andra tycker. 

Det enda jag skulle vilja är att alla som önskar, vill och borde göra något liknande, vågade ta steget och göra det. Det är ingen big deal att flytta 60 mil till en ny stad och börja ett nytt jobb. Du kan alltid lägga ut säkerhetsnät, kuddar och madrasser som tar emot dig om du faller. Det är en sån klyscha men det är bättre att ångra något man gjort än att ångra något man aldrig gjorde. 


06 januari 2013

Ångest inför att återgå till arbetet? Inte jag!

Igår packade jag bilen och körde de nästan 60 milen ner till Hudiksvall igen. Jag undviker alltid ledsamma farväl när jag åker, för jag vet att jag snart är tillbaka igen och ingen idé att göra min avfärd till något tråkigt. Jag var framme strax efter nio och fick en lugn kväll i soffan. 

Idag är jag mer peppad än någonsin. Det är nytt år, knäet känns bättre och bättre (halkade och slog knäskålen ur led för en månad sedan och har knappt kunnat träna) och ni ska se att det smäller bara till så är våren här! 

Under julledigheten har jag åtagit mig lite nya utmaningar som gjort mig ännu mer peppad inför framtiden. Allting känns bara så himla bra och jag ser verkligen fram emot året 2013. Idag ska jag ut på stan en sväng för jag har lite saker jag vill införskaffa. Sen blir det en tur på gymmet. Jag har nya spännande mål med min träning och idag är första dagen! Rehab är tyvärr en del av mitt mål men det känns ändå bra. Jag förväntar mig att vara helt återställd i knäet innan året är slut. 

Imorgon är det dags att återgå till jobbet igen efter 2 lediga veckor. Igår när pappa frågade mig hur det kändes att åka tillbaka igen så ryckte jag på axlarna. När han frågade om jag längtade tillbaka till jobbet svarade jag omedelbart "JA!". Mitt fria jobb, mina kollegor, atmosfären på jobbet, allt är så bra och dagarna då man inte vill gå på jobbet är lätträknade. 

Det som kan kännas tråkigt är att jag bara har tre månader kvar på det här jobbet. Den här julledigheten har dock fått mig att ta vissa beslut angående min egen framtid. Så trots att framtiden är rätt oviss så tror jag det kommer bli väldigt bra. 

God fortsättning på det nya året!

 

08 november 2012

Varm i kläderna

Jag har bott och jobbat ca 2 månader i Hudiksvall nu. Redan. Tiden går så väldigt fort. Det är ett jätteintressant jobb. Jag arbetar på medicinkliniken med mottagning och avdelningar. Sedan jobbar jag inom flera team: palliativa teamet, diabetesteam, neuroteam. Jag jobbar mot vuxenpsykiatrin och mot barn- och ungdomshabiliteringen. Det innebär att det är en väldigt spretig tjänst. 

Fördelen, särskilt nu när jag är nyutexaminerad, är att jag får prova på så mycket. Jag får känna efter vad det faktiskt är jag vill jobba med i framtiden. Vill jag jobba med barn med funktionshinder, medicinpatienter eller inom psykiatrin. Hur häftigt som helst!

Jagjobbar

Två månader innebär att jag börjar känna mig varm i kläderna, trots all spretighet och allt som jag lärt mig (och mycket finns det kvar). Att bli varm i kläderna innebär att jag vågar ta för mig, vågar säga till och vågar utveckla inte bara mig själv utan nutritionsarbetet. 

Det bästa med allt det här är ändå hur rätt det känns. Jag vill inte jobba med något annat! Jag vill vara dietist och jag är så glad att jag är det. 

 

23 september 2012

Våga prova flytta men se till att få det stöd du har rätt till

Jag har nu arbetat i Hudiksvall i tre veckor. Det blev bråttom för mig att fixa boende och det har kostat en hel del extra pengar. Jag fick en lägenhet men fick inte flytta in förrän den 15:e september, så under två veckor var jag tvungen att fixa annat boende. För mig blev det vandrarhem. Det kan vara ett bra alternativ och är relativt billigt, men det blir ändå dyrt om man ska bo där länge. 

Sen är det här bara ett vikariat på fyra månader, med eventuell förlängning. Jag var inte beredd att säga upp mitt liv och lägenhet i Arvidsjaur för detta, så det har jag inte gjort. Detta innebär att jag just nu har två lägenheter och alltså betalar två hyror. 

Men det finns stöd och hjälp att få, i alla fall om man fyllt 25 år vilket jag gjorde ett par veckor innan jag började på mitt nya jobb. Vill man prova flytta för ett längre vikariat så finns det stöd att få hos arbetsförmedlingen. Enklast är det att gå in på arbetsförmedlingen och prata med en handläggare, men det finns ex. stöd för dubbelt boende, pendlingsstöd och så kan man få ekonomisk ersättning om man måste åka långt för en arbetsintervju. Grejen är att man måste söka INNAN man åker på intervjun eller innan man börjar det nya jobbet. Det går inte att söka i efterhand. 

Så man behöver inte flytta helhjärtat till en ny stad för att ta chansen att prova på ett jobb på en annan ort, utan man kan göra det lite halvdant också. Vilket för mig känns väldigt skönt. Blir jag efter detta arbetslös så vill jag inte sitta ensam i Hudiksvall utan då vill jag återvända hem till min familj och mina vänner. Men än så länge trivs jag ganska bra här och det är en väldigt mysig stad. 

Jag är i alla fall glad att jag tog den här chansen och det tror jag kommer leda till fler chanser framöver! 

Img_20120909_110437Sjöbodarna i Hudiksvall

09 augusti 2012

Jag har fått drömjobbet!

Åtminstone för några månader framöver.. 

Det är rätt hård konkurrens om dietistjobben i Sverige. Jag kan intyga att i stort sett alla dietister (finns säkerligen undantag som i alla andra yrken) är fantastiska människor som är otroligt kompetenta och duktiga tjejer och killar. Jag har den senaste tiden sökt alla dietistjobb jag hittat i hela Sverige för att jag så gärna vill arbeta med det jag är utbildad till. 

Så i tisdags förra veckan ringde det en kvinna från Hudiksvall. Jag hade sökt jobb där och nu ville hon träffa mig för en intervju. Jag tänkte "Hudiksvall.. Hur långt är det dit? Har jag ens varit i Hudiksvall nån gång eller har jag bara passerat?". Efter diskussion med mina föräldrar och vänner, många om och men, så bestämde jag mig för att åka två dagar senare. Där träffade jag vad som kommer bli min chef samt en kollega för en intervju. Fick även chansen att träffa en kursare som fått ett annat jobb, och då gett mig chansen att ta hennes gamla jobb. 

Jag var supernervös innan intervjun, för jag har ju läst om frågorna som alltid kommer på intervjuer. "Vilka är dina sämsta och bästa egenskaper?" osv. Skulle dom gilla mig? Skulle jag, Gud förbjude, börja svära sådär som jag kan göra ibland när jag inte riktigt tänker efter. Men jag var mig själv, och hade såklart tänkt igenom dom där frågorna som alltid kommer upp på intervjuer, så jag gav dem svar som jag kände mig nöjd med och som jag visste stämmer in på mig. 

När intervjun var slut var jag också slut. Nervositeten släppte inte utan istället blev det värre. Jag analyserade varje del av intervjun; hade jag nog bestämt handslag utan att vara för hårdhänt? Svarade jag dumt på någon fråga? Såg dom nöjd eller missnöjd ut? Kunde jag ha gjort något bättre? Jag skulle i alla fall få veta på tisdag.

När tisdagen kom brände telefonen i fickan på mig. Jag försökte sköta mitt arbete på bästa sätt, men jag var väldigt tankspridd. När telefonen ringde så stod jag och hackade skinka som vi skulle använda i skinksås dagen efter. Hjärtat slog några extraslag innan jag fått av mig handskarna och svarat i telefonen. Och ingen kunde ana den lycka jag kände när jag blev erbjuden jobbet. 

Så om mindre än fyra veckor börjar jag mitt nya jobb.  Det är som dietist på Arbetsterapi- och dietistenheten på Hudiksvalls sjukhus mot specialistsjukvården, vilket innebär arbete med patienter från medicinavdelningarna, medicinmottagning, psykiatrisk mottagning/avdelning, palliativa patienter samt barnhabilitering. 

Superspännande! 

 

 

05 maj 2012

På god väg

För några månader sedan var jag väldigt nedstämd och undrade vad tusan jag hade gjort med mitt liv. Hade jag pluggat i tre år för att sen sitta med studieskulder och utan jobb. Det gick dock över när jag fick chansen att jobba i skolköket. Inget fast jobb och inget jag vill göra för alltid, men ett jobb och en inkomst. 

För 2-3 veckor sedan fick jag ett samtal från en tjej som jobbade som dietist i västerbottens inland. Hon berättade för mig att hon minns mig från min praktik där jag och min handledare överrapporterade till henne när hon skulle börja på sitt jobb. Hon hade nu fått ett jobberbjudade i Småland och skulle flytta. Hennes anställningsavtal ställde dock till det och hon var tvungen att själv hitta en ersättare. Varpå hon ringer till mig! 

Så nu har jag fått mitt första dietistjobb! Det är bara på 20 % och jag jobbar då en dag i veckan. Som tur är kan jag kombinera det med jobbet på skolan. 

Det jag vill ha sagt är att praktikplatser är så viktigt! Många utbildningar erbjuder praktik och det är den bästa vägen in i arbetslivet. Ni ser hur viktigt det är att visa att man finns, på något sätt få folk man träffar att komma ihåg en. För helt plötsligt finns det någon som behöver arbetskraft snabbt, och då vill man att de tänker på dig, ringer och ger dig chansen. 

 

19 mars 2012

Försöker hitta hem

De senaste veckorna har jag kämpat med att komma tillrätta i min nya lägenhet. Jag har under tre månaders tid levt i en kappsäck på alla möjliga olika ställen och sovit de flesta nätter på en soffa. Att helt plötsligt ha mitt egna och en stor dubbelsäng är inte riktigt något jag är van vid ännu. Det händer fortfarande att jag bäddar ner mig i soffan framför tvn. Det är tomt och ensamt i den stora sängen för mig som är van att ha folk i närheten dygnet runt. 

2012-02-06 15.01.31

Foto: Privat

Jag har trivts i de flesta andra lägenheter som jag bott i, men jag har vetat att det varit under en begränsad tid. Nu har jag satsat ganska hårt på att försöka få jobb och skaffa mig ett liv här igen. Jag har fixat en superfin lägenhet som är alldeles lämpligt stor för mig. Jag har ett eget kök, ett sovrum och allt är fräscht och fint.  Jag vet egentligen inte hur länge jag har jobb här, men det verkar som om jag får stanna tills efter sommaren i alla fall. Sen vet jag inte vad jag vill göra, om jag vill fortsätta jobba med detta eller satsa på dietistjobb. Jag älskade att göra praktik som dietist och trivdes jättebra, men det är hård konkurrens och de flesta jobb finns söderut, dit jag absolut inte vill flytta. 

Jobbet jag har nu är roligt samtidigt som jag inte vet om det är något jag vill pyssla med resten av livet. Jag vill sprida kunskap och matglädje, göra människor uppmärksamma om att det vi stoppar i oss påverkar hur vi mår. Det som är bra är att det går att göra på många olika sätt: bloggar, twitter, föreläsningar, kurser - det är egentligen bara fantasin som sätter stopp. I min branch har det blivit så att man får skapa sina egna jobb. Jag har väldigt drivna kursare som redan har startat eget och frilansar helt på egen hand. Jag kan bara föreställa mig hur mycket jobb det är och hur modiga dessa tjejer är, samtidigt som det måste vara jättekul!

Jag kämpar i alla fall på och försöker visa framfötterna så gott jag kan. Här uppe kommer alltid ryktet först så var inte rädd för att synas och höras, helt plötsligt kan det vara någon som får upp ögonen för dig!

 

 

Sök

Om Framtidsplaner

Emma Lundmark
Jag bor i Hudiksvall och har ett vikariat som dietist på Sjukhuset. Jag fortsätter att utbilda mig genom att läsa kurser på distans för att öka min kompetens. På fritiden tränar jag, främst styrketräning men även kettlebell, lagar mat och åker hem för att hälsa på familj och vänner. Jag kämpar med att hitta ett fast jobb som jag trivs med och en plats på jorden där jag kan rota mig.