Dietistbloggen

Rätten till kostbehandling vid sjukdom.

Om du har en sjukdom eller ett tillstånd där maten är en del av, eller kanske hela, behandlingen ska du, så klart, få kostbehandling.

Många sjukdomar och tillstånd kan påverka förmågan eller lusten att äta då har du, förstås, rätt att få hjälp och stöd.

Du kan också ha ett förändrat behov av energi och/eller näring relaterat till sjukdom och ska, självklart, få hjälp även med det.

Det är skillnad på kostbehandling och kostråd.

Kostråd är inte individanpassade och grundas på de allmänna rekommendationer som finns om mat kopplat till hälsa. Till exempel att det är bra att äta femhundra gram frukt och grönsaker per dag.

Kostbehandling vilar däremot på en kvalificerad bedömning. Kostbehandlande åtgärd måste följas upp. Kostbehandling är en medicinsk behandling. Så om du har ett tillstånd där du behöver få kostbehandling funkar det inte att googla runt bland kostråd eller hoppa på hemmasnickrade dieter. Du ska, så klart, få hjälp av en person inom vården som kan kostbehandla!!!! Till exempel vid undernäring, diabetes eller födoämnesallergi. Och har du en sjukdom som kräver vård på specialistklinik ska kostbehandlingen ske där så din kostbehandlare kan samverka med övrig vårdpersonal.

Det kan vara en dietist (att kostbehandla är dietistens specialkompetens), men det kan också vara en nutritionist eller en  särskilt utbildad sjuksköterska eller läkare som står för kostbehandlingen. Men hävda din rätt att få kostbehandling! Du ska inte behöva surfa runt på jakt efter diettips eller nöja dig med en broschyr eller allmän rådgivning från outbildad vårdpersonal. Här kan du läsa tidigare inlägg om skillnaden mellan dietister och kostrådgivare om du vill.

Till annan vårdpersonal som pratar mat: Jättebra att du pratar mat! Stor kram till dig! Bara genom att prata om matvanor och ställa öppna frågor som tillåter patienten att själv reflektera över sin livsstil kan du påverka till en positiv förändring.

Kom ihåg att det är viktigt att du tar reda på hur patienten äter, vad personen har för föreställningar och kunskaper om mat samt övriga faktorer som kan påverka innan du ger mer riktade kostråd eller ger dig in i kostbehandling. Ett exempel som är vanligt förekommande: En person som äter extremt restriktivt och fettsnålt och söker sig till sjukvården för förstoppning kanske inte blir hjälpt av rådet att äta mer fibrer, fullkorn och grönsaker samt dricka mer vatten? Om det behövs en kostbehandlande åtgärd som är utanför ditt kompetensområde - remittera till eller ta hjälp av dietist eller annan person med kompetensen.

 

 

 

SCOFF-test = 5 enkla frågor som visar om du kan ha en ätstörning

Undrar du om du har en ätstörning? Fem enkla frågor kan visa om du ligger i riskzonen. Det ställer inte en diagnos, men visar om du behöver söka hjälp. Testet är utformat för personer som är 18 år eller äldre.

Gå in på länken och gör testet:

http://www.atstorning.se/patient-anhorig-3/scoff/

Frågorna är:

1. Gör du så att du kräks för att du känner dig obehagligt mätt?
2. Oroar du dig för att du har förlorat kontrollen över hur mycket du äter?
3. Har du nyligen gått ner mer än 6 kg inom loppet av 3 månader?
4. Tycker du att du är fet även när andra säger att du är för smal?
5. Skulle du säga att mat dominerar ditt liv?

Två eller fler ja indikerar ätstörning.

Sen kan du ha en ätstörning ändå. Till exempel om du känner tvång att träna för att kunna äta. Det är bra att söka hjälp tidigt vid problem med ätbeteende. Vänd dig till en hälsocentral eller ungdomsmottagning/ungdomshälsa (om du är 16-22).

 

 

Kvalitetskontroll och källkritik

Apoteket har för mig varit trygghet. Det är dit jag gått för att få de bästa produkterna, väl testade på vetenskapligt sätt. Rådgivningen har jag litat på, förmedlade med dämpade röster av personal i vit rock och väl synlig namnbricka. Förtroendeingivande, helt enkelt! Men det verkar ha hänt något i avregleringens spår. I ett nyhetsbrev har Apoteket meddelat att de inlett samarbete med Food Pharmacy, ett företag som pratar mycket om nyttan av att äta veganskt, glutenfritt och sockerfritt.  I de officiella nordiska näringsrekommendationerna, NNR, nämns dessa termer inte ens . Var är den noggranna kvalitetskontroll som Apoteket skriver om på sin hemsida, och som jag har litat på att Apoteket har? 

Än en gång påminns jag om det viktiga med att vara källkritisk, ledsamt att det ska vara Apoteket som får mig att känna så.

Det är fler kollegor som har reagerat, dietist Kajsa Asp skriver här mer om detta, och dietist Maria Sitell här. Läs!

 

 

 

Återhämtningsbingo

På min arbetsplats har vi utmanats att njuta av semestern. Inget märkvärdigt alls men små stunder av återhämtning lite nu och då under ledigheten. Gå barfota, plocka vilda blommor, njuta av en ny glassmak, sova i tält eller under bar himmel, känna doften av nyklippt gräs... Utmaningen är att bocka av alla rutor på en bingobricka med 25 sådana uppdrag. Jag kommer att få problem med att "Uppleva en hel dag utan några måsten", var går gränsen mellan "måste" och "vill"? Får klura vidare på det. 

Lyssna på vågskvalpet är nog min bästa gren!

Här finns bingobrickan om någon fler vill haka på!

Mat och psykisk ohälsa

Kan man äta sig lycklig?

Nä, det kan man förstås inte, även om man kan känna sig ganska lycklig när man njuter av vällagad och god mat.

Men maten spelar en stor roll för den psykiska hälsan, precis som sömn och fysisk aktivitet! Genom att äta regelbundet och allsidigt i enlighet med NNR kan du förebygga depression och minska sårbarheten vid annan psykisk ohälsa.

Det psykiska måendet kan förstås också påverka matvanorna på en massa olika sätt. Aptiten kan försvinna eller bli mer ojämn. Det kan bli svårare att känna in kroppens behov och när man väl uppfattar sig som hungrig är man väldigt hungrig, så hungrig att man bara vill ha mat som innehåller mycket och snabb energi, exempelvis söt mat eller fet snabbmat.

Det är även vanligt att hantera jobbiga känslor genom att äta eller neka sig själv att äta trots hunger.

Vid psykisk ohälsa kan det, så klart, också vara svårare, för att inte säga omöjligt att orka eller klara av planering, inköp och tillagning av mat. Kraven kan behöva sänkas, rejält.

För mig är det helt självklart att där det jobbas med psykisk ohälsa, oavsett om det är i första linjen eller på specialistnivå, där behöver det också finnas dietister. Alla som jobbar med psykisk ohälsa behöver såklart kunna snacka om matvanor på en basnivå, men det behövs faktiskt mer än så i många fall. Vi dietister är utbildade i att kostbehandla utifrån fysiologiskt, psykologiskt och pedagogiskt perspektiv. Vi individanpassar kostbehandlingen och vi är legitimerade av socialstyrelsen. Vi kan också förklara, motivera, varför det är bra att äta vissa saker. Och det är förstås urviktigt!

Så om det ska satsas på psykisk ohälsa går det inte bara att öka på antalet kuratorer och psykologer. Det behöver även komma till mer dietistresurs! På BUP finns just nu 0,3 dietisttjänst i hela länet och den tjänsten räcker inte ens till för den specialiserade ätstörningsbehandlingen. På hela vuxenpsykiatrin i Umeå, inklusive anorexi och bulimicentrum, finns det också bara 0,3 dietisttjänst. Hur det ser ut i Skellefteå är jag lite osäker på, men jag tror att det ingår på något sätt i någon av primärvårdsdietisternas tjänst att funka som konsult för vuxenpsyk.

Dietisterna i primärvården jobbar allt mer med psykisk ohälsa utan att ha fått några ökade resurser.  I Umeå med omnejd ska tre dietisttjänster räcka till för 13 hälsocentraler och hemsjukvården! Ni förstår att det är mission impossible?!

Jag inser att detta säkert inte bara gäller oss. Fysioterapeuterna och arbetsterapeuterna är nog i ett liknande läge?

Och det är så här: Experterna behöver jobba ihop, samverka med varandra, för att det ska bli bra. Det går inte att göra punktinsatser - vi som ska hjälpa patienten måste kommunicera med varandra, annars funkar det inte.

   

 

"Sveriges mest ätbara rätt"

Måste få dela med mig av en jättebra intervju med Andrea Mikkelsen som jobbar med matallergier hos barn på Hälsocentraler i Göteborg. Tillsammans med kocken Paul Svensson har hon utvecklat "Sveriges mest ätbara maträtt". I slutet av artikeln länkas också till en meny med väldigt få ingredienser så att det passar för de flesta allergiker! Läs här!

 

Tänk till om vad du tar med till idrottseventet!

Den här viktiga affischen möttes jag av vid en idrottshall häromaftonen. Hur lätt är det inte att man inte tänker sig för och av misstag tar med en energibar med nötter?

Tankeställare

Jag skäms! Under jullovet, när vi hjälptes åt i köket, bad jag någon att bryna smöret. Personen såg minst sagt frågande ut och jag insåg att denne inte alls förstod vad jag menade. Bryna knivar - ja, det visste hen, men bryna smör? Jag fick visa.

Detta fick mig att fundera över allt jag tar för givet. Vet alla vad som menas med att ansa grönsaker eller hacka lök? Eller skiva fint? Och alla begrepp som används för att värma vätska; sjuda, småputtra, koka, stormkoka, värma lätt, snabbt upphetta? Ja, det finns säkert fler!  Termerna är faktiskt inte självklara för alla.

Hur sjutton kan jag tro att unga människor, eller personer med annat modersmål, ska veta? De som inte är uppvuxna med daglig matlagning i köket? Som inte beordrats att hjälpa till med morotsskalning och att hålla koll på grytan på spisen? "Bubblorna får inte bli större än en 5-krona, då sänker du genast värmen".

De som inte vet ska inte skämmas, det är jag som utgår från att alla kan som har fel! Min slutsats blev att jag måste bli mycket tydligare i hur jag instruerar och ger råd.

Sen ramlade jag över en helt fantastisk youtubekanal, där allt sånt här och lite till beskrivs i korta avsnitt. Ninjas hemkunskap. Den kommer jag själv att kolla benhårt, för ärligt talat - städning är inte min grej. Det måste finnas smartare sätt än mitt att dammsuga och städa badkar.

NU får jag lära mig en massa som även jag, en utbildad 50+-are missat!

 

Dammråtta?

 

Alla behöver kunna hjärt- och lungräddning.

Jag läste den här artikeln i VK och grät en liten skvätt. Att några unga Skellefteå-killar agerade snabbt och rätt räddade livet på en liten sjuårig kille. Hjärt- och lungräddning behöver vi träna på med jämna mellanrum, alla vi människor.

Det kan göra skillnaden mellan liv och död, för någon okänd eller för någon som står dig väldigt nära. Här kan du läsa hur du gör.

Jag tycker också att det ska finnas hjärtstartare i alla offentliga lokaler. Här kan du registrera din hjärtstartare.

Och du, om ikväll: drick ansvarsfullt om du dricker och lek inte med fyrverkeripjäser.

Gott nytt år!

Om du inte kan avstå från alkohol under graviditeten tycker jag inte att du ska skaffa barn!

Jag läser i VK att Livsmedelverket reagerar med ett pressmeddelande på en del råd som ges i boken "praktika för blivande föräldrar".

Bland annat de råd som ges om alkohol. Enligt boken innebär 5-6 glas i veckan ingen risk. Detta baserat på forskningsläget, där riskerna för fosterskador statistiskt inte har kunnat påvisas vid lägre mängder. De menar att de riktlinjer som nu finns att helt avstå alkohol under graviditeten är överdrivna och gör gravida oroliga över att ha skadat sitt barn när de druckit alkohol, kanske innan de ens vetat att de varit gravida.

Ja, oro är ju inte bra! Det är dumt att skrämma upp blivande föräldrar i onödan.

Men, ärligt talat, om jag hade druckit 5-6 glas alkohol i veckan under mina tre graviditeter, med min lilla kropp, ja då är jag helt säker på att mina barn hade tagit skada. Jag hade också tagit skada. Om intaget hade varit fördelat på ett tillfälle i veckan hade jag varit dyngrak en gång i veckan och bakis en dag i veckan. Hade jag gått och kranat ett glas då och då hade beteendet varit lika oroande.

Jag hade inte varit särskilt lämpad att ta hand om barn i något av dessa lägen.

Blivande föräldrar: om ni inte klarar av att avstå berusningsmedel under graviditetens nio månader kanske ett liv med barn inte passar er? Barn behöver trygga, stabila och nyktra vuxna.
Period!!!!!!!