Vad tänker du på när du hör ordet kost?
Och när du hör ordet mat?
Ungefär samma betydelse, men kanske ordet kost känns kanske mer vetenskapligt? Mer som om det hör ihop med hälsa och näring snarare än något som man äter för att det är gott? Kosthållning kontra matvanor? Det ena låter strikt, det andra något roligare tycker jag, eller vad säger ni?
Kaloririk kontra laddad med energi? Upplevs det ena uttrycket som mer positivt? Vilket uttryck skulle du välja om du skulle göra reklam för en energibar?
Ibland används väldigt värderande ord om mat. Det är till exempel inte ovanligt att säga att man har syndat när man har ätit en semla, en chokladbit eller en glass! Men, hallå!!! Hur kan det rimligtvis vara en synd? Går det ut över någon annan? Jag bara undrar?
Ordet nyttigt förknippas ofta med kalorisnåla livsmedel, typ råkost utan dressing. Men nyttigt betyder ju "till nytta för" och för en undernärd person är kalorität mat betydligt nyttigare än att äta råkost! Och det finns ju inget livsmedel som du kan leva på enbart, så det innebär att inget livsmedel, för sig själv, är nyttigt. Det krävs en kombo, en bra helhet.
Råkost, förresten, det är väl ett himla otrendigt och småtrist ord?!! Nä, tacka vet jag raw food! Att det står raw framför ett livsmedel indikerar väl verkligen att det är hälsosamt? Raw kakao, raw agavesirap, raw chokladbollar....... de måste väl ändå vara nyttiga?
Ordet fett, btw, tycker många av de ungdomar jag träffar låter ofräscht! Detta livsviktiga näringsämne som kroppen till stor del är uppbyggd av! Men säg livsnödvändiga(eller essentiella) fettsyror och du får en lite annan klang.
Har du något exempel på språkbruk om mat som du vill dela med dig av? Kommentera gärna!
Nyttig kost?
Om du har en sjukdom eller ett tillstånd där maten är en del av, eller kanske hela, behandlingen ska du, så klart, få kostbehandling.
Många sjukdomar och tillstånd kan påverka förmågan eller lusten att äta då har du, förstås, rätt att få hjälp och stöd.
Du kan också ha ett förändrat behov av energi och/eller näring relaterat till sjukdom och ska, självklart, få hjälp även med det.
Det är skillnad på kostbehandling och kostråd.
Kostråd är inte individanpassade och grundas på de allmänna rekommendationer som finns om mat kopplat till hälsa. Till exempel att det är bra att äta femhundra gram frukt och grönsaker per dag.
Kostbehandling vilar däremot på en kvalificerad bedömning. Kostbehandlande åtgärd måste följas upp. Kostbehandling är en medicinsk behandling. Så om du har ett tillstånd där du behöver få kostbehandling funkar det inte att googla runt bland kostråd eller hoppa på hemmasnickrade dieter. Du ska, så klart, få hjälp av en person inom vården som kan kostbehandla!!!! Till exempel vid undernäring, diabetes eller födoämnesallergi. Och har du en sjukdom som kräver vård på specialistklinik ska kostbehandlingen ske där så din kostbehandlare kan samverka med övrig vårdpersonal.
Det kan vara en dietist (att kostbehandla är dietistens specialkompetens), men det kan också vara en nutritionist eller en särskilt utbildad sjuksköterska eller läkare som står för kostbehandlingen. Men hävda din rätt att få kostbehandling! Du ska inte behöva surfa runt på jakt efter diettips eller nöja dig med en broschyr eller allmän rådgivning från outbildad vårdpersonal. Här kan du läsa tidigare inlägg om skillnaden mellan dietister och kostrådgivare om du vill.
Till annan vårdpersonal som pratar mat: Jättebra att du pratar mat! Stor kram till dig! Bara genom att prata om matvanor och ställa öppna frågor som tillåter patienten att själv reflektera över sin livsstil kan du påverka till en positiv förändring.
Kom ihåg att det är viktigt att du tar reda på hur patienten äter, vad personen har för föreställningar och kunskaper om mat samt övriga faktorer som kan påverka innan du ger mer riktade kostråd eller ger dig in i kostbehandling. Ett exempel som är vanligt förekommande: En person som äter extremt restriktivt och fettsnålt och söker sig till sjukvården för förstoppning kanske inte blir hjälpt av rådet att äta mer fibrer, fullkorn och grönsaker samt dricka mer vatten? Om det behövs en kostbehandlande åtgärd som är utanför ditt kompetensområde - remittera till eller ta hjälp av dietist eller annan person med kompetensen.
På min arbetsplats har vi utmanats att njuta av semestern. Inget märkvärdigt alls men små stunder av återhämtning lite nu och då under ledigheten. Gå barfota, plocka vilda blommor, njuta av en ny glassmak, sova i tält eller under bar himmel, känna doften av nyklippt gräs... Utmaningen är att bocka av alla rutor på en bingobricka med 25 sådana uppdrag. Jag kommer att få problem med att "Uppleva en hel dag utan några måsten", var går gränsen mellan "måste" och "vill"? Får klura vidare på det.
Lyssna på vågskvalpet är nog min bästa gren!
Här finns bingobrickan om någon fler vill haka på!
Kan man äta sig lycklig?
Nä, det kan man förstås inte, även om man kan känna sig ganska lycklig när man njuter av vällagad och god mat.
Men maten spelar en stor roll för den psykiska hälsan, precis som sömn och fysisk aktivitet! Genom att äta regelbundet och allsidigt i enlighet med NNR kan du förebygga depression och minska sårbarheten vid annan psykisk ohälsa.
Det psykiska måendet kan förstås också påverka matvanorna på en massa olika sätt. Aptiten kan försvinna eller bli mer ojämn. Det kan bli svårare att känna in kroppens behov och när man väl uppfattar sig som hungrig är man väldigt hungrig, så hungrig att man bara vill ha mat som innehåller mycket och snabb energi, exempelvis söt mat eller fet snabbmat.
Det är även vanligt att hantera jobbiga känslor genom att äta eller neka sig själv att äta trots hunger.
Vid psykisk ohälsa kan det, så klart, också vara svårare, för att inte säga omöjligt att orka eller klara av planering, inköp och tillagning av mat. Kraven kan behöva sänkas, rejält.
För mig är det helt självklart att där det jobbas med psykisk ohälsa, oavsett om det är i första linjen eller på specialistnivå, där behöver det också finnas dietister. Alla som jobbar med psykisk ohälsa behöver såklart kunna snacka om matvanor på en basnivå, men det behövs faktiskt mer än så i många fall. Vi dietister är utbildade i att kostbehandla utifrån fysiologiskt, psykologiskt och pedagogiskt perspektiv. Vi individanpassar kostbehandlingen och vi är legitimerade av socialstyrelsen. Vi kan också förklara, motivera, varför det är bra att äta vissa saker. Och det är förstås urviktigt!
Så om det ska satsas på psykisk ohälsa går det inte bara att öka på antalet kuratorer och psykologer. Det behöver även komma till mer dietistresurs! På BUP finns just nu 0,3 dietisttjänst i hela länet och den tjänsten räcker inte ens till för den specialiserade ätstörningsbehandlingen. På hela vuxenpsykiatrin i Umeå, inklusive anorexi och bulimicentrum, finns det också bara 0,3 dietisttjänst. Hur det ser ut i Skellefteå är jag lite osäker på, men jag tror att det ingår på något sätt i någon av primärvårdsdietisternas tjänst att funka som konsult för vuxenpsyk.
Dietisterna i primärvården jobbar allt mer med psykisk ohälsa utan att ha fått några ökade resurser. I Umeå med omnejd ska tre dietisttjänster räcka till för 13 hälsocentraler och hemsjukvården! Ni förstår att det är mission impossible?!
Jag inser att detta säkert inte bara gäller oss. Fysioterapeuterna och arbetsterapeuterna är nog i ett liknande läge?
Och det är så här: Experterna behöver jobba ihop, samverka med varandra, för att det ska bli bra. Det går inte att göra punktinsatser - vi som ska hjälpa patienten måste kommunicera med varandra, annars funkar det inte.