Dietistbloggen

Nyttiga snacks?

I VKs fredagsbilaga 31/3  finns ett test av "nyttigare chips".

De testar om de nyttigare alternativen är lika goda som "vanliga" chips. Ja, smaken är som baken, så där finns väl inte någon sanning. Är man van vid att chips ska smaka på ett visst sätt och är sugen just på det vet jag inte om det är så lätt för alternativ att leva upp till de förväntningarna.

Men min fundering är: är de alternativa chipsen ens särskilt nyttiga? Det får man inte så mycket uppfattning om i artikeln. Innehåll av fett, protein och, i vissa fall, fibrer står angivet. Men det står inte om näringsinnehållet är per 100 gram eller för en hel påse? Jag förutsätter att det är per 100 gram!

Men, som många av er vet, kan olika livsmedel vara olika tunga. Till exempel väger en deciliter popcorn bara 3 gram och en deciliter potatischips ungefär 12 gram.

Så:

100 gram micropopcorn (22% fett)= 450 kcal.     100 gram chips (smaksatta 34% fett) = 526 kcal

5 dl  micropopcorn (22% fett)=  67 kcal.                 5 dl chips (smaksatta 34% fett) =  316 kcal

Sen kan jag inte låta bli att fundera över näringsinnehållet? Nyttigt handlar ju inte bara om protein, fett, energi och fibrer. Det handlar också om att det man stoppar i sig innehåller näringsämnen som kroppen behöver. Innehåller till exempel rotsakschipsen mer vitaminer och mineraler än vanliga potatischips? Saltinnehållet står inte heller angivet.

Utifrån det lilla jag kan utläsa av det som står i artikeln är inte de snacks som testas så särskilt mycket hälsosammare än andra snacks, chips inkluderat.

Så, VK, ni tycker det är viktigt att hålla er till god pressetik och granska källor. Gäller det inte bilagorna? Eller gäller det inte just det här området mat och näring? Jag tycker att testet är sjukt förvillande. Ni ifrågasätter inte någonstans om de här alternativen verkligen är bättre. Även om det är smaken som testas tycker jag att en liten rad om att ni inte kan uttala er om hur bra snacksen faktiskt är för hälsan (för det kan ni inte) skulle vara i sin ordning.

 

 

Är det viktigt att äta tillsammans i en familj?

Jag vill uppmärksamma något som blir allt vanligare: Att ungdomar inte äter tillsammans med övriga familjen.

Nu menar jag inte de där tillfällena av undantag eller när det är olika tider för aktiviteter som ska pusslas med som ibland gör att hela familjen inte äter samtidigt. Jag menar det, för mig, relativt nya fenomenet att ungdomar drar sig undan och äter framför sin dator eller framför tv:n i stället för att sitta med familjen. Eller att de väljer att inte komma hem till middagen. Eller att det faktiskt inte finns några gemensamma middagar i familjen. Det är det här jag skulle vilja uppmärksamma alla vuxna med ungdomar därhemma på.

Tonårstiden är en period i livet då man vill och ska frigöra sig från föräldrarna och ta ut ett avstånd. Samtidigt är det en period då man behöver ha tillgång till sina föräldrar. Och det är också en period som är viktig för framtida matvanor.

Inte att förglömma är matvanorna viktiga för tillväxt och utveckling under tonåren. Hjärnan utvecklas ända upp i 25-årsåldern och den är ett väldigt näringsberoende organ i kroppen.

Därför tycker jag att det är superviktigt att försöka äta okej sammansatta måltider tillsammans i familjen i så hög grad som möjligt. 

Hur många naturliga tillfällen finns det att faktiskt sitta ner tillsammans och checka av med varandra hur dagen har varit? Att småprata om ditt och datt och lära känna varandra inom en familj? Eller att bara se varandra?

Vi har så mycket tid till att sitta framför varsin skärm av varierande slag och storlek. För de flesta ungdomar behövs troligen inte middagen för att få tillräckligt med skärmtid.

Och hur medvetet närvarande i sin måltid är man när man äter framför skärmen? Noterar man över huvud taget att man äter och blir man mätt och nöjd?

Det går att förstå att ungdomar drar sig undan från matbordet om det bara kommer upp en massa jobbiga samtalsämnen eller krav. Eller om det är mycket bråk mellan andra i familjen vid matbordet. Middagen är inte alltid en trevlig stund. Föräldrar och barn är kanske trötta och hungriga och det tar ju inte fram ens bästa sidor direkt. Men om åtminstone föräldrarna försöker ge middagen en okej inramning kan det bli en okej och kanske till och med bra stund för alla i familjen.

Här är några tips till föräldrar:

• Mellanmål kan ofta behövas för att såväl barn/ungdomar som vuxna inte ska vara "överhungriga" och "matelaka" till middagen. Tretimmarsregeln är bra, men var inte för rigid. Ibland kan det bli två eller fyra timmar mellan måltiderna. Det är okej. Tänk på syftet.
• Säg gärna till ungdomen en stund innan måltiden att middagen är på gång så hen är förberedd och hinner avsluta det hen håller på med.
• Att dela på ansvaret för dukning och tillredning av mat är naturligtvis optimalt. Så det är förstås toppen om det går att hitta ett tydligt system för det. Prata ihop er i familjen.
• Om middagen är vid ungefär samma tid de flesta dagar vet ungdomen att hen inte ska börja med något som inte kan avslutas och när hen behöver vara hemma.
• Ta inte upp saker som du vet att din tonåring tycker är jobbiga att prata om just vid matbordet. Prata om saker som hen tycker är intressanta eller roliga i stället.
• Försök vara trevlig även mot din eventuella partner och partnern behöver förstås ha samma strävan.
• Tvinga inte din ungdom att sitta kvar orimligt länge vid matbordet. Men det är väl schysst om hen kan stanna kvar till dess att alla ätit färdigt sin portion mat om det inte är något särskilt. För barn med ADHD kan det emellertid vara svårt. Utgå från vad som är möjligt.

Kom ihåg att ingen är perfekt. Jag har själv gjort alla misstag man kan göra som förälder, men det går att reparera, lära om och justera.

 

Idrottsklubbar har ett ansvar att ta hand om unga spelare, speciellt de som kommer utifrån!

Förra veckan i VK stod att läsa om en ung, 16-årig, tjej som drabbats av ätstörning när hon spelat i en Umeå-klubb. Den utlösande faktorn var, enligt henne själv, att hon fick höra av en tränare att hon skulle köra fettförbrännande träning. Tränarna förnekar att något sånt sagts, de tror att det handlar om missförstånd och samtidigt ser de det som ett misslyckande att de inte lyckats hjälpa spelaren. Klubben har också gått ut och beklagat det inträffade och jobbar med att förbättra sitt jobb kring ätstörning. Bra att man tar lärdom! Det är inte första gången det här händer. Men förhoppningsvis är det den sista gången?

Klubbarna måste inse att när de skriver kontrakt med en sextonåring som har sina anhöriga på andra sidan Sverige (eller kanske till och med i ett annat land) är det inte som att kontraktera en vuxen.

Att flytta hemifrån är ofta förknippat med att det blir sämre matvanor på olika sätt. För den som flyttar hemifrån vid sexton års ålder är det ännu svårare. Det är en utsatt situation att bo själv. Att gå i gymnasiet är ett heltidsjobb och för den som också tränar hårt blir det svårt att få ork över till att planera och laga mat. Färdiga matlådor, inackordering i en familj, att man får gå på någon bra restaurang och äta är ett par alternativ till hur det går att lösa matfrågan. Sen tycker jag att man ska följa upp hur det går med frukost och mellanmål också.

En ung idrottare som ska bygga upp en stark och hållbar kropp behöver få i sig ordentligt med energi och näring. Det är lika viktigt som att träna bra och att få tillräckligt med återhämtning.

Det är också viktigt för ledare att tänka på hur man pratar med ungdomar. Ordet fettförbränning ska över huvud taget inte användas! Aldrig, never! Det är ett ätstört ord, enligt min mening och det hör inte hemma inom seriösa idrotter. Ge tusan i att snacka utseende också, tack! (Det här är något som gör mig redigt arg eftersom jag både träffat ungdomar som råkat ut för det och dessutom har egna erfarenheter av det från tonåren). Vad har utseendet med idrottsprestationen att göra?

I såna här fall vill ofta klubbarna slå ifrån sig genom att påtala komplexiteten bakom ätstörningar. Men den som satsar hårt på en idrott och vill bli bäst har en massa egenskaper som kan bidra till utvecklande av ätstörning. Det ingår liksom i begreppet vinnarskalle! Den eftersträvansvärda förmågan att kunna koppla bort känslan,  plåga sig själv och pressa sig själv till max är en bra egenskap för att bli bra på idrott - men inte så bra ur hälsosynpunkt alla gånger. Ibland utvecklas ätstörning, ibland överträning, stressfrakturer och andra skador.

En del ser det som ett pris som måste betalas för att få fram elitidrottsmän i världsklass. I vilket fall som helst är det en liten människa som drabbas varje gång och jag tycker det är så otroligt onödigt!

 

 

Skulle du kunna tänka dig att byta ut kaffet mot dryck på rödbeta och kanel?

En kafékedja har tagit fram alternativa drycker till cappuccino.  Dryckerna baseras på matcha, hampa och rödbeta i stället för kaffe och i stället för mjölk används havre- eller kokosdryck.  Här kan du läsa mer.

Jag får erkänna att jag känner mig skeptisk till smakerna, men det måste nästan testas...

Yogasmoothie med morot, äpple och kokos

Hej på er! 

Är det tillåtet att bli lite sommarnostalgisk så här i vinterkylan? Jag är inte någon vinterälskare och jag längtar sååå efter värme och grönska!

Förra sommaren deltog jag i en härlig yogaweekend i Norrmjöle, hos Jane Axelsson. Det var en blandning av fysisk yoga, andningsövningar, massage med tennisbollar(!) och meditation. Det var som om både kropp och själ blev lite "renare" och klarare och jag var både lugnare och gladare och kände mig mer tolerant mot allt jag ställdes inför en lång period efteråt. Fantastiskt att yoga kan ha en sån effekt på måendet och humöret!

Jane bjöd på underbart fräsch frukost efter morgonyogapassen.

Här är receptet på en av de saker hon bjöd på, en stärkande, antioxidantspäckad, yogasmoothie:

2 portioner

Du behöver:

• 1 apelsin
• 1 äpple
• 2 morötter
• 1 banan
• 1 dl kokosmjölk
• 1 dl äppeljuice (gärna råsaft av äpple)

Gör så här:

1. Pressa apelsinen.
2. Skala och grovriv äpple och morötter.
3. Bryt bananen i bitar.
4. Mixa med kokosmjölk och äppeljuice

Häll upp i ett glas och njut! Du behöver inte vara yogi för att uppskatta den, men jag tror att den blir extra god efter ett yogapass.....

Namaste!