På ett yinyogapass i söndags påminde yogaläraren (fina Moa) om ett gammalt indiskt uttryck: "nu har jag sprungit alldeles för fort för länge, så nu måste jag sätta mig ner och vänta in min själ".
Oavsett om man tror på en själ eller inte, tycker jag att det är ett bra uttryck, men personligen skulle jag vilja lägga till bokstaven v efter själ. För själ kanske kan översättas till det sanna jaget eller självet? Och ibland måste man faktiskt ha både modet och tålamodet att vänta in sig själv.
Det kan kännas väldigt effektivt och bra att bara rusa fram genom tillvaron och låta bli att känna efter och reflektera. Dels känner man sig duglig och bra, men positiv stress kan också ge energi och fungera som ett slags "uppåttjack". Total avsaknad av stress gör livet rätt tråkigt och man rör sig knappast framåt - det är inte så vi vill ha det. Men om man bara forsar fram i ett alltför högt tempo och aldrig får den paus och vila man faktiskt behöver är det lätt att tappa fotfästet, även om alla de saker man fyller sin tillvaro med i grunden är positiva och roliga saker.
Att stanna upp efter en intensiv period kan bli en mycket obehaglig upplevelse. I alla fall till dess att man landat i vilan. Av den anledningen undviker många att stanna upp överhuvud taget.
Det går inte att springa ifrån stress genom att peta in mer aktiviteter. Ja, jag vet att det låter galet, men det är många som gör precis så. Jag har själv använt den, icke funktionella, strategin i perioder.
Jag gör också ofta misstaget att jämföra mig själv med såna där supermänniskor (oftast kvinnor av någon anledning) som verkar ha hur mycket energi som helst! Ni vet de där som klarar av att laga god, trendig och näringsrik mat, ha en framgångsrik karriär, träna högintensivt typ sex dagar i veckan, resa (aktiva resor - inga slösemestrar), umgås med vänner och dessutom vara otroligt sympatiska och trevliga.
Jag erkänner att jag gärna skulle vilja vara en sån där superenergisk kvinna, men det är jag inte. Jag har bara ett viss mått av energi och jag måste hushålla med den för att det ska funka. Det finns perioder när jag känner mig mer fylld av energi och får en massa gjort, men i andra perioder har jag ganska lite energi och har ett större behov av vila. I de perioderna då jag inte är så där effektiv som i de energirika perioderna kan jag bli frustrerad för att jag inte orkar det jag tycker att jag ska. Jag är inte så snäll mot mig själv alla gånger. Och jag börjar jämföra mig med de där superkvinnorna och känner mig som en extremt oduglig och tråkig person! Så dumt och så onödigt!
Att jämföra sig, med andra och med sig själv när man är på sin absoluta "topp", är inte en omtänksam och vänlig handling mot sig själv. Det är däremot ett bra sätt att suga ut all glädje ur livet.
Det är vid såna tillfällen jag verkligen behöver vänta in mig själv. Bara vara, känna in min egen kropp och umgås med mina egna tankar och känslor. Det gör att jag, efterhand, kan släppa på kraven, slappna av och känna att jag är i mig själv och att allt är okej. Jag behöver inte prestera eller vara på nåt speciellt sätt. Jag är en liten, men alldeles tillräcklig, del av världen ändå.
