Jag jobbar en del av min arbetstid med att svara på anonyma frågor från ungdomar via webben. Frågorna kommer från ungdomar som bor över hela Sverige, från Smygehuk till Treriksröset.
På sistone har jag tagit emot en hel del frågor av ett slag som jag inte fått tidigare. Det är ungdomar, framför allt i nedre tonåren, som känner sig tvingade att träna (rätt så hårt) med sina föräldrar utöver sina ordinarie fritidsaktiviteter. De känner sig stressade och utmattade och undrar om det är bra att de tränar så mycket.
Ungdomars stillasittande är ett stort folkhälsoproblem. Om ni inte har sett Kalle Zackari- Wahlströms programserie gympaläraren tycker jag absolut att ni ska göra det. Han belyser problemet på ett fantastiskt sätt. Det är, framför allt, viktigt att barn och ungdomar inte blir stillasittande vid olika skärmar hela dagarna. Det påverkar både den fysiska och psykiska hälsan negativt både på kort och lång sikt.
Kalles program har haft en stor genomslagskraft, men problemet är det gamla vanliga att det är fel personer som tar till sig budskapet. Föräldrar som har barn som redan är aktiva behöver knappast pusha på för att öka på aktiviteten ytterligare. Ungdomar behöver chilla också.
Det är de inaktiva ungdomarna vi behöver hjälpa att hitta sätt att bli mer aktiva.
Jag vill väldigt gärna veta hur ni ser på det här med barn och ungas rörelse. Är det bra och inspirerande att träna med sina barn eller blir det bara ytterligare ett krav som förstärker motviljan mot att röra på sig? Hur kan man göra i stället, i så fall? Om du har åsikter, erfarenheter eller tips att dela med dig av så lämna gärna en kommentar.
Skrivet av Anna Karlsson