Amerikanska barnläkarsällskapet har tagit fram riktlinjer för att förebygga övervikt och ätstörning hos barn och ungdomar. Riktlinjerna baseras på omfattande forskning.
Här hittar du artikel med riktlinjer och referenser:
Forskning har visat att de här sakerna är förknippade med både övervikt och ätstörning.
- Bantning, dieter och kalorirestriktion i syfte att minska i vikt ökar risken för övervikt och ätstörning.
- Gemensamma måltider i familjen. Ju fler gemensamma måltider, desto bättre matvanor. Sju eller fler gemensamma måltider i veckan ger en ökad konsumtion av frukt, grönsaker, fullkorn samt kalciumrika och fiberrika livsmedel, men minskar intaget av kolsyrade drycker.
- Viktsnack i familjen. Kommentarer från familjemedlemmar, både föräldrars kommentarer om den egna vikten och egen bantning och kommentarer från förälder till barn om barnens vikt och bantning är förknippade med övervikt. Även för ätstörning finns studier som visar att de drabbade påverkats negativt av viktsnack.
- Retande för vikt. Hos överviktiga tjejer i nedre tonåren har så hög andel som 40% någon gång blivit retad av en förälder för sin vikt!!!!! Killarna kommer inte långt efter. Att ha blivit retad för sin vikt som tonåring ökar risken för ohälsosam livsstil med ohälsosam bantning och hetsätning både hos män och kvinnor.
- Kroppsuppfattning. Ungefär hälften av alla tonårstjejer och en fjärdedel av alla tonårskillar är missnöjda med sina kroppar. Missnöje med kroppen är starkt förknippat med stört ätbeteende.
Här är min (personliga) tolkning av riktlinjerna:
- Uppmana aldrig till diet, bantning eller kalorirestriktion.
- Ät tillsammans i familjen i så stor utsträckning som möjligt och ha gemensamma hälsosamma matvanor.
- Prata inte om vikt och viktminskning, varken din egen eller barnets.
- Reta inte ditt barn för vikten! (Rätt självklart kan man tycka, men enligt min erfarenhet från arbete på ungdomsmottagning är det vanligt med viktmobbande föräldrar!)
- Hjälp din tonåring att stärka sin självbild och sin kroppsuppfattning. Studier visar att den som ser kroppen som något som ska användas snarare än något som ska betraktas har mer positiv kroppsuppfattning. Att kunna använda kroppen till att till exempel klättra, kramas, dansa, skriva, måla, spela instrument, snickra, pyssla, sy eller laga mat stärker självbilden och ger en mer positiv kroppsuppfattning. Att bli bekräftad för den man är, sina inre egenskaper, snarare än sitt utseende är också viktigt.
Vill du läsa mer om det här på dietistbloggen kan du läsa om hur snabbantning ökar matens belöningsvärde här, om vilket värde vi medelålders har för ungdomarnas självbild här och om hur du hjälper ditt överviktiga barn till en god hälsa här.
Att ni tar upp det hör med vuxnas beteende är så bra.
Jag minns så väl skolsköterskan på min första hälsokontroll i första klass. Hon tittade på mig och sa: Du vet väl om att du är överviktig. Det betyder tjock".
Sen tog hon fram viktkurvan och visade att mig att jag att jag var tjockare än andra barn.
Mamma ringde och skällde ut henne, sen ficka jag skäll av henne och fröjen i skolan för att jag hade skvallrat för mamma.
Vuxna är så viktiga, både som stöd och som triggar. Detta säger jag egen erfarenhet.
Jag hade min ätstörning praktisk tagit 15 år innan en vuxen klev in och sa STOPP!
Så vi vuxna måste ta vårt ansvar gentemot alla, barn, unga och vuxna som kämpar mot detta i min tycke helvetet.
Tillskillnad från substans missbruk som är svårt att bryta så är den skillnaden att "det heter livsmedel av en anledning". Heroin behöver du inte för att hålla kroppen vid liv även om det känns så men det behöver du med mat till slut. Det är den krassa verkligen.
Till sist en eloge till er som arbetar med personer med alla typer av ätstörningar diagnoser, jag vet att sjukdomen inte alltid gör en så charmig 🌻🌻🌻
Posted by: VeronicaA | 19 september 2016 at 08:06
Hej Veronica!
Jag blir alldeles bestört när jag läser din berättelse! Att vara skolsköterska är inte enkelt. Jag tycker att de flesta skolsköterskor är helt fantastiska, men jag hör ibland berättelser som din, framför allt av äldre ungdomar som var små när den där boomen att ta tag i barns övervikt startade. Ingen får bättre hälsa av att kallas tjock som sjuåring! Inte i någon ålder alls, för den delen! Det handlar om vanorna/beteendet/måendet. Och det är föräldrarna man ska hjälpa när om ett barn i lågstadieåldern börjar skena iväg i sin viktkurva. Jag hoppas, hoppas att det har blivit bättre nu!
Kram,
Anna
Posted by: Anna Karlsson | 19 september 2016 at 08:28
Ja jag hoppas verkligen att inget barn har fått höra den kommentaren av skolpersonal nått mer (nästa steg är utrotning på skolgården).
Posted by: VeronicaA | 23 september 2016 at 14:34
Ja jag hoppas verkligen att inget barn har fått höra den kommentaren av skolpersonal nått mer (nästa steg är utrotning på skolgården).
Posted by: VeronicaA | 23 september 2016 at 14:35