Dietistbloggen

DASH - nya modedieten?

Den här boken hittade jag när jag sökte information om DASH-kosten och ville läsa något på svenska. Kosten skapades i början av 1990-talet i USA som en vetenskapligt underbyggd diet för att stoppa högt blodtryck. DASH är väldigt populär ”over there” och det finns mängder av kokböcker och faktaskrifter på amerikanska marknaden. Kosten går ut på att äta mycket grönsaker, frukt, bär, fullkorn, bönor, linser, vegetabiliska oljor och nötter. Detta gör kosten rik på vitaminer och mineraler. Magra mejeriprodukter, fisk, fågel är tillåtet men man ska hålla nere på feta animaliska produkter som bacon, korv, blodpudding och fett kött och även kött från nöt, gris och lamm. Då minskar intaget av salt och långkedjigt, mättat fett som lätt lagras i kroppen och som sänker insulinkänsligheten. Socker ska också undvikas.

Det här verkar inte alls särskilt svårt, ingen livsmedelsgrupp utesluts och det finns inga direkta förbud. Allt handla om mängder! Typ, mer av det här men mindre av det där.

Låter det bekant? Ja, det är samma budskap som i senaste Nordiska näringsrekommendationerna!! Mer om rekommendationerna i NNR12 här.

Nå, boken då? Jo den är fin! Läckra maträtter, vackra bilder, näringsberäknade recept och vanliga livsmedel. Boken inleds med en peppande faktadel, därefter kommer de 57 recepten sorterade under frukost, lunch, middag, mellanmål respektive desserter. Varför man har valt att dela upp middagar och luncher förstår jag inte, rätterna i båda kategorierna har ungefär samma energiinnehåll och är i mina ögon lika lättlagade.

Den här maten är som sagt inte konstig utan något hela familjen kan äta. Alla recept är också för fyra personer. Vissa recept är lite för pyssliga för min smak – svarva morötter och betor till långa strimlor till grönsakspasta t.ex. Andra är busenkla; lägg i en form, krydda, blanda en sås, häll över och skjuts in i ugnen. Koka potatis och grönsaker – ät!

Och visst får jag inspiration att variera min frukost! Men jag orkar faktiskt inte skala, kärna ur och skära snygga bitar på morgonen. För att inte tala om att komma ihåg att på kvällen ta fram ur frysen eller blötlägga något! Kanske nån helg…. Å andra sidan går det ju att förenkla. T.ex ta bär i stället för sylt eller tugga äpplet på frukostrasten...

MEN, äras de som äras bör. Först på sidan 17 presenteras de som verkar ha jobbat med boken. Michaela Sundqvist, leg dietist och doktorand som forskar om kost och blodtryck har granskat och näringsberäknat recepten. Elisabet Johansson kock och konditor har skapat recepten och Wolfgang Schmidt har tagit alla vackra bilderna i boken. Fredrik Paulun, vars namn och bild finns på framsidan, har skrivit de inledande texterna om ”kosten”. Summering: En jättefin bok med flera recept som jag absolut ska prova. DASH-kosten är egentligen inget konstigt alls, i stort sett våra nordiska näringsrekommendationer förpackade i lite tjusigare paket. Men, ärligt talat tror jag faktiskt att recepten i en ny Vår Kokbok, Mat för liv och lust eller någon annan bas-kokbok funkar lika bra! Glöm bara inte grönsakerna på tallriken. Och kolla den här broschyren, gratis tips om bra mat!!

 

Att lära sig nya saker och gå utanför sin bekvämlighetszon.

Förra sommaren läste jag ett reportage i en damtidning. Det handlade om en vuxen kvinna som hela sitt liv hade velat testa simhopp men aldrig riktigt kommit till skott. Men, när hon kollade upp det visade det sig att det fanns nybörjargrupper i simhopp för vuxna. Så hon gjorde det, hon började med simhopp som vuxen och beskriver vilken kick det var när hon lyckades göra en volt (eller vad det nu var för hopp) från den höga trampolinen.

Den här artikeln inspirerade mig. Kan hon så kan väl jag, tänkte jag. Jag har alltid tyckt att det har sett kul ut att dansa. Alla mina barn har dansat och jag har sett på vääääldigt många av balettakademiens avslutningsföreställningar de senaste tjugo åren. Men jag har tänkt att loppet redan var kört. Jag var fotbollstjej mellan 9 och 26 och det fanns inte tid för att ens tänka på dans då. Och sen fick jag barn (eller rent tekniskt fick jag barn vid 22, fast jag spelade ett tag efter det ändå) och ännu mindre tid och sen blev jag för gammal!

Eller?

Jag mailade balettakademien för att höra om det fanns några nybörjargrupper för folk i min ålder. Och ja, de brukar köra kurser för "mer vuxna" med jämna mellanrum, men det fanns inga nybörjargrupper just då. Däremot fanns det en nybörjarkurs i balett för vuxna som precis hade startat. Så, jag anmälde mig till den och även om jag skulle kunna vara mamma till de flesta av de andra deltagarna och kände mig helt kass i början körde jag på.

För det fina med att vara nästan femtio och nybörjare är att det inte förväntas att man ska vara bra. Det är helt okej att vara kass!!!! Det är okej att bara ha kul!

Nu är jag inne på min andra termin i balett och mitt uppe i min första termin i modern dans. Det finns nog en del som tycker det är konstigt att börja dansa den här typen av dans så här sent i livet, men det struntar jag fullständigt i för jag bestämmer själv över mina fritidsintressen. Just nu är det här kul. Nästa termin kanske jag testar hiphop, jazzdans eller nåt helt annat, typ bågskytte?

Är jag bra på att dansa? Näe, men jag suger inte precis hela tiden. Ibland förvånar jag faktiskt mig själv! Jag kommer aldrig att bli särskilt grym på att dansa, där är det nog kört, men det är en häftig känsla när en koreografi eller rörelse som kändes helt omöjlig från början helt plötsligt sitter.

Dans är dessutom superbra träning i alla åldrar. Inte bara för kroppen, utan också, i högsta grad, för hjärnan. Jag märker tydligt att det går mycket sämre de dagar jag haft mycket på jobbet och skallen inte är med i dansen.

Och jag tror att det är väldigt bra att testa nya grejer även som vuxen. Att våga gå utanför sin bekvämlighetszon och inte bara köra på i de gamla vanliga hjulspåren.

I mitten på Maj är det dags för Balettakademiens årliga elevföreställningen på Idun och i år tänkte jag faktiskt våga mig på att inte bara sitta i publiken, utan också vara med på scen. På samma scen och i samma föreställning kommer också min sextonårige son att vara.

Jag frågade honom om det känns pinsamt att ha mamma med i samma föreställning, men han tycker det är modigt att jag törs utmana mig själv. Jaja, vi får se hur han känner när den dagen kommer, men lite lagom skam har ingen dött av!

Och, vet ni vad? På samma scen, men i en föreställning dagen innan, kommer min snart 75-åriga ballerinamamma att dansa. Hur coolt är inte det?

På vilket sätt har du gått utanför din bekvämlighetszon? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.