Aldrig någonsin i historien har vi haft ett sånt livsmedelsutbud som vi har nu. Det finns livsmedel från världens alla hörn, det finns veganska produkter som smakar exakt som kött och från mejerihyllan kan du välja produkt efter vem du är och vilka behov, verkliga eller inbillade, du önskar fylla.
På nätet sprutas det ut nya recept och tips i parti och minut. Nya "superlivsmedel" och dieter lanseras med jämna mellanrum.
Det här kan förstås vara superspännande, göra det enklare att variera maten och ge en massa inspiration och matglädje. Men myntet har två sidor. Att följa mattrender, eller det som anses rätt, kan bli begränsande och kravfyllt. Det är i alla fall många av de ungdomar jag träffar som upplever det så.
Eller som en person jag träffade uttryckte det: "jag vet ju hur jag ska äta för att må bra, men det känns som om det inte är tillräckligt! Alla andra följer ju dieter!"
En matlåda med köttfärsbiffar, potatis och broccoli kan helt plötsligt kännas helt förlegat och otidsenligt och kanske till och med oetiskt och ohälsosamt om omgivningen äter glutenfritt och veganskt. Fast det är en bra lunch i en, som helhet, bra kosthållning. Att äta en ostmacka och dricka ett glas mjölk efter träningen i stället för kvarg och hallon eller proteinshake upplevs som något förbjudet som helt kommer att sabba träningsresultaten i vissa kretsar.
Familjen som lagt om hela kosten till veganskt får en helsida i lokaltidningen och uttalar sig om hur de aldrig är sjuka numera. Det förmedlas liksom en slags "skyll dig själv att du inte är superpigg och frisk , du äter ju inte perfekt- mentalitet".
En perfekt och trendig kost, kategoriserar dig i gruppen "de hälsosamma och lyckade", medan en gammaldags "husmanskost" där det förekommer pasta och pannkakor sätter dig i gruppen "de obildade, omoderna, onyttiga och oansvariga".
Nu vill jag understryka att jag definitivt inte har något emot familjer som väljer en vegetarisk livsstil. Det är inte det det handlar om. Jag älskar själv vegetarisk mat och tycker om att inspireras av veganska recept, rawfoodfika och bakrecept utan tillsatt socker, även om jag inte är sockertaliban eller superstrikt på annat sätt.
Det är hela attityden kring att vad man äter definierar en som människa som retar mig. Föräldrar kan väl vara superbra fast de serverar makaroner och korv eller pannkaka till middag? Och man kan ha en alldeles tillräckligt bra och balanserad livsstil och ta ansvar för sig själv och sin hälsa och även miljön och samtidigt äta pasta med köttfärssås flera gånger i veckan?
Vad tycker ni? Är jag helt ute och cyklar? Tycker ni att utbud och trender kring mat enbart är inspirerande eller känner ni igen er i de här två olika sidorna av myntet? Kommentera gärna!