Nöjd!

I början av året skrev jag ett inlägg om att sikta på att vara nöjd i stället för att avlägga nyårslöften som ändå bryts efter någon månad. Hur går det då, är jag nöjd?

Ja, jag är nog nöjdare. Tänker mig för innan jag köper nya skor, tänker mig för innan jag lovar något - även sånt som jag gör med glädje, ställer mig frågan om det är JAG som ska fixa saker hemma. Och på jobbet: är det verkligen dietisten som ska ta det här ärendet?  Livet har inte blivit lättare av att ifrågasätta, men det finns färre dåliga samveten som skvalpar omkring och oroar. Fler punkter på att göra-listan kan bockas av eftersom listan nu är mer hanterlig!

Läser i tidningen, VK, om smarta träningstillbehör. Det är alltså appar eller olika prylar med sensorer som kopplas på eller vid kroppen. Mobiltelefonen kan då avläsa och räkna ut aktivitet, energiintag, puls, blodtryck, var man befinner sig, hur svettiga sockarna är mm mm. Visst, jag använder Runkeeper ibland och tycker att det är riktigt kul, och flera ungdomar jag träffar har stor nytta av appar som räknar energiintag. Men, jag gillar inte tanken att min mobiltelefon ska analysera mina personliga data och därefter coacha mig. Jag är ingen robot och vill inte bli en heller! Jag vill kunna vara lite wild and crazy emellanåt utan att en mekanisk röst eller ett sms kommenterar det och ger dåligt samvete! 

Det ligger en bok här hemma med titeln Ständigt nåbar - aldrig ifred. Jag har inte alls läst den men titeln tilltalar mig. Mitt i prick! Man måste få vara ifred ibland. Gå en promenad bara för att andas, inte för puls, tid eller sträcka. Och det händer att man måste få odla kroppens kurvor utan att tänka på att registrera energiinnehåll eller näringsvärde. 

Jag ska fortsätta jobba på att vara nöjd. Hålla samvetet rent och vara nöjd! Med gott samvete ska jag ta en semla på tisdag, våffla på våffeldagen, stänga av mobilen oftare och gå så sakta att jag hinner lyssna på fågelsången .

Håller ni med mig eller svamlar jag? Skriv gärna en kommentar!

 

 

Comments

[Annica Långvall]

För mig som har halva mitt yrkesliv på internet är det superviktigt att inte alltid kunna blo nådd. På jobbdagar njuter jag av att mobilen plingar till och jag får ett roligt jobberbjudande eller en kommentar på bloggen, men på helgerna vill jag inte "gå på högvarv", då behövs en paus för att det ska bli roligt igen när nästa vardag kommer. Hörde på tv att ungdomar får sömnstörningar pga sina smartphones och det är ju så tokigt när ett hjälpmedel blir något som istället skadar oss. Jag tror det är viktigt att inte alltid kunna bli nådd.

[Agneta Frängsmyr]

Ibland tänker jag att hjärnan är som en muskel. De flesta av oss är mycket noga med att musklerna behöver vila efter ansträngning och masserar dem när så behövs. Men vår stackars hjärna får sällan vila, den ska vara igång jämt! Just nu tränar jag på att ta mikropauser lite nu och då under dagen! både hemma och på jobbet. Funderar också på att köpa en gammaldags väckarklocka och låta mobilen sova i handväskan...

[Anna Karlsson]

Du svamlar definitivt inte, Agneta! Det kan vara en otrolig drivkraft att prestera och nå sina mål. Men det är väldigt lätt att bli "prestationsjunkie". Man behöver koppla av och koppla bort och bara vara för att höra sina egna tankar och veta vem man är och vad man känner. Läste ni Zandras berättelse i Naturvetarna? Jag länkade till den i mitt förra inlägg. Den berättelsen berörde mig djupt.

Ha det!

Anna K

[Markus Kvist]

Helt rätt, bra reflekterat. Ett vanligt "fel" i dagens samhälle är att vi många gånger mäts efter vad vi presterar istället för vad vi är. Att ständigt prestera kan dessutom vara kontraproduktivt. Vill ni läsa en bok om ämnet vila så läs Tomas Sjödins; "Det händer när man vilar".

[Agneta Frängsmyr]

Ja, läs Zandras berättelse! Det är otäckt lätt att hamna där, man vill ju göra sitt bästa och gärna lite till. Tomas Sjödin kan skriva enkelt om viktiga saker, gillar verkligen boken han skrev med Martin Lönnebo. Ska läsa den om vila också. Tack för påminnelsen , Markus!