Dietistbloggen

Efter joggingturen

Smoothie på frusen mango, frusna hallon, banan och sojadryck. Mitt tips på mellis eller som ett litet återhämtningsmål efter träning.

Mellanmål på onkologen idag!

Här serverar jag blåbärssoppa med fluffig vaniljvisp, blåbär och havrekaka.
Receptet är hämtat från kokboken "Lustfyllda mellanmål för svårt sjuka barn" som bland annat är skriven av våra kollegor Lisbeth Nordström och Inger Öhlund.

Vardagsgott

Idag äter jag en utav mina favoriter; köttfärsbiffar, kokt potatis, brunsås och lingonsylt.
Var är grönsakerna då?
Jaa, om jag skulle ta fram dem nu skulle min dotter enbart äta dem och ingen mat. Så numer serverar vi morötter mm till "efterrätt".

BMI, midjemått eller bukhöjd?

Jag är inte någon anhängare av att mäta och väga i onödan. En bra anamnes av matvanor, fysisk aktivitet, livsstil, livssituation och mående är viktigare när jag träffar någon i mitt yrke. Men många undrar vilken antropometrisk mätmetod som är bäst.

De mätmetoder som används mest i dag är BMI och midjemått, men bukhöjd kommer starkt som bubblare.

Body Mass Index - BMI (kg/kvadratmeter)

BMI är vikten i kilo dividerad med längden i kvadratmeter (längden x längden).

Enligt WHO har man en hälsosam vikt om man har ett BMI mellan 18,5 och 24,9.

Men all aktuell forskning som finns visar att BMI inte säger så mycket om vilka hälsorisker som finns. Ett väldigt högt BMI kopplas till försämrad hälsa, men ett BMI upp till 30 har inte den kopplingen. Vissa studier visar snarare att man har en bättre hälsa med ett BMI mellan 25 och 30.

Ett högt BMI kan innebära att man har för mycket fett på kroppen och det kan innebära en ökad risk för hälsoproblem och sjukdomar. Men ett högt BMI kan också innebära att man har en stor andel muskelmassa. Att man är stark och vältränad. Då finns inga hälsorisker.

De flesta människor skulle må betydligt sämre både fysiskt och psykiskt vid ett BMI 18,5 än vid BMI 27, även om man ur hjärtkärlperspektiv får finfina värden om man är i lite lätt svält och på gränsen till underviktig. (Ja, jag inser att det här låter konstigt - men det är sant!)

Ett lågt BMI är en säkrare markör för undernäring och ohälsa. Men om man är väldigt lång och spensligt byggd kan man ha ett BMI som indikerar undervikt samtidigt som man är fullt frisk. Men man också kan vara undernärd och ha för lite fett på kroppen vid ett BMI som är betydligt högre än 18,5.

BMI är alltså ett ganska grovt och dåligt mått på en hälsosam vikt.

 

Midjemått

Var fettet sitter på kroppen kan påverka hälsan. Äppelfetma, där fettet sitter kring buken, är mer riskfylld än päronfetma, det vill säga smal midja och mer fett på rumpa och lår.

Midjemåttet säger mer om risken för diabetes och hjärt och kärlsjukdom än vad vikten gör.

Här kan du läsa i DN om en ny studie där man jämfört personer med ett högt midjemått med personer med lågt midjemått. De med högt midjemått hade kortare livslängd än förväntat.

Ett midjemått under 80 cm för kvinnor och under 94 cm för män ökar chanserna för en god hälsa och längre liv.

Men man kan ha "volanger" och ett högre midjemått utan att ha särkilt mycket fett inne i buken. Det är det fett som finns på insidan bland våra inre organ som är förenat med störst hälsorisk.

 

Bukhöjd

Bukhöjden mäts genom att man lägger sig ner på ett plant, hårt underlag och sedan mäter man höjden på buken i linje med naveln med exempelvis en linjal eller tumstock. Mätningen ska ske på en lätt utandning. Sug inte in magen under mätningen.

Bukhöjden är ett bättre mått på mängden visceralt, inre fett än vad midjemåttet är.

Bukhöjden bör vara under 22 centimeter för män och under 20 centimeter för kvinnor.

Om du har en bukhöjd över de värdena kan det vara av värde att du börjar kartlägga och reflektera över din livsstil om du vill öka dina chanser för en bra hälsa och ett långt liv.

Stress, oregelbundna matvanor samt ett högt intag av socker och snabba kolhydrater ökar risken för inre bukfett. 

Men kom i håg att ingen antropometrisk mätmetod i världen kan visa hur du mår eller vem du är som människa!

Så här skriver de på 1177 om du vill läsa mer.

 

 

 

 

Allt-i-ett-lax

Här kommer ett bra vardagsrecept på ugnsbakad lax och rotfrukter. Räcker till fyra portioner.

Du behöver:

• 4 laxfiléer i portionsbitar eller en bit filéad lax på ca 500 g
• 4 morötter
• 6-8 potatisar
• ½ dl rapsolja
• 5-6 vitlöksklyftor
• saften från ½-1 citron
• ½ dl hackad persilja, frusen eller färsk
• ½-1 tsk socker eller honung
• salt och peppar

1. Sätt ugnen på 200 grader.
2. Lägg laxen i en teflonbelagd eller smord ugnsform.
3. Salta och peppra lätt.
4. Skala och skiva rotsakerna i ganska tunna slantar. Koka dem i lättsaltat vatten i ca 5 minuter. Slå bort vattnet i ett durkslag.
5. Bred potatis och morötter över laxen i ugnsformen.
6. Skala vitlöksklyftorna och mixa dem med hälp av en mixerstav tillsammans med olja, citronsaft, persilja och en gnutta socker eller honung. (Om du inte har en mixerstav kan du pressa vitlöken och bara blanda med de övriga ingredienserna i en liten skål)
7. Fördela kryddoljan över rotsakerna.
8. Tillaga i mitten av ugnen i 15-20 minuter i 200 graders ugnsvärme. 

Någon sås behöver man inte till den här rätten. Den funkar som den är.

Servera med valfria grönsaker. Jag var trött och lite halvlat idag så jag körde helt enkelt på körsbärstomater, men spenatsallad, broccoli eller gröna ärter funkar bra med detta.

Per portion (exklusive tillbehör):

• Energi: 446 kcal
• Protein: 26 g
• Fett: 25 g ( Mättat 8%, enkelomättat 25%, fleromättat 14%)
• Kolhydrater: 27 g

 

125 g lax innehåller 14 mikrogram D-vitamin. Nya nordiska näringsrekommendationerna ligger på 10 mikrogram per dag av D-vitaminet, så en portion lax täcker hela dagsbehovet.

Nöjd!

I början av året skrev jag ett inlägg om att sikta på att vara nöjd i stället för att avlägga nyårslöften som ändå bryts efter någon månad. Hur går det då, är jag nöjd?

Ja, jag är nog nöjdare. Tänker mig för innan jag köper nya skor, tänker mig för innan jag lovar något - även sånt som jag gör med glädje, ställer mig frågan om det är JAG som ska fixa saker hemma. Och på jobbet: är det verkligen dietisten som ska ta det här ärendet?  Livet har inte blivit lättare av att ifrågasätta, men det finns färre dåliga samveten som skvalpar omkring och oroar. Fler punkter på att göra-listan kan bockas av eftersom listan nu är mer hanterlig!

Läser i tidningen, VK, om smarta träningstillbehör. Det är alltså appar eller olika prylar med sensorer som kopplas på eller vid kroppen. Mobiltelefonen kan då avläsa och räkna ut aktivitet, energiintag, puls, blodtryck, var man befinner sig, hur svettiga sockarna är mm mm. Visst, jag använder Runkeeper ibland och tycker att det är riktigt kul, och flera ungdomar jag träffar har stor nytta av appar som räknar energiintag. Men, jag gillar inte tanken att min mobiltelefon ska analysera mina personliga data och därefter coacha mig. Jag är ingen robot och vill inte bli en heller! Jag vill kunna vara lite wild and crazy emellanåt utan att en mekanisk röst eller ett sms kommenterar det och ger dåligt samvete! 

Det ligger en bok här hemma med titeln Ständigt nåbar - aldrig ifred. Jag har inte alls läst den men titeln tilltalar mig. Mitt i prick! Man måste få vara ifred ibland. Gå en promenad bara för att andas, inte för puls, tid eller sträcka. Och det händer att man måste få odla kroppens kurvor utan att tänka på att registrera energiinnehåll eller näringsvärde. 

Jag ska fortsätta jobba på att vara nöjd. Hålla samvetet rent och vara nöjd! Med gott samvete ska jag ta en semla på tisdag, våffla på våffeldagen, stänga av mobilen oftare och gå så sakta att jag hinner lyssna på fågelsången .

Håller ni med mig eller svamlar jag? Skriv gärna en kommentar!

 

 

Utbrändhet!

Läste en så himla bra artikel i Naturvetarnas tidning, så jag måste bara dela med mig av den här. Det är en insändare från en dietistkollega som heter Zandra och som berättar om sina erfarenheter av utmattningssyndrom.

Varsågoda: http://www.naturvetarna.se/Om-oss/Tidningen-Naturvetare/Artikelarkiv/Nr-2-2014/Ingen-tackar-dig-nar-du-blir-sjukskriven-/

Utmattningssyndrom blir allt vanligare i alla yrkesgrupper.

Tyvärr är det extra vanligt med utmattningssyndrom bland dietister. Splittrade tjänster med ett par procent på varje arbetsplats, otydligt eller oavgränsat uppdrag, få tjänster vilket leder till stor konkurrens om jobben är några tänkbara anledningar. Att det är många duktiga flickor i yrket kan också påverka, liksom kravet att alltid hänga med och vara påläst om allt som har med mat att göra oavsett om det är populärvetenskapliga program eller böcker eller vetenskapliga artiklar.

Att kunna ta stöd av andra dietister är ovärderligt!

Zandra, om du läser  det här;

Tack för en fantastiskt bra artikel! Stor kram! Ta hand om dig!

Tredubbling av antalet män som söker hjälp för ätstörning

I torsdagens VK kan man läsa att i fjol var nästan fem procent av de som sökte hjälp på specialistenhet för ätstörning pojkar eller män. Detta enligt det nationella kvalitetsregistret för ätstörningsbehandling.

Det är en tredubbling på tio år.

Om ätstörningar hos män har ökat eller om fler söker hjälp är inte klarlagt.

Läs gärna mer i mitt tidigare inlägg om killar och ätstörning.

Artikeln i VK

 Kunskaps centrum för ätstörning

Artikel om Oscar som fick ätstörning

 

 

Nu finns fler texter på samiska på 1177.SE och UMO.SE

Fler texter har översatts till minoritetsspråk på sjukvårdsrådgivningens hemsida 1177.se och Ungdomsmottagningen på nätet umo.se.

Bland annat har sydsamiska lagts till, så nu finns texter på nordsamiska, sydsamiska och lulesamiska, meänkeli och olika romska språk.

http://www.umo.se/Om-Umo/UMO-info/UMO-info-mars-2014/UMO-pa-minoritetssprak/

Kan koll på känslorna förebygga hjärtinfarkt och stroke?

Enligt en ny studie ökar risken för stroke och hjärtinfarkt efter ett rejält vredesutbrott.

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vrede-okar-risk-for-infarkt/

Om det stämmer borde vi kanske börja förebygga hjärt- och kärlsjukdom genom att hjälpa riskgrupper att få koll på sina känslor? Kanske införa det på skolschemat eller ta upp det i föräldragrupper?

Min kollega Barbro på Ungdomshälsan är jättebra på att förklara det här med känslor, jag kan inte det här lika bra, men jag ska ge mig på ett försök att utveckla ämnet efter förmåga.

 

Vi har grundkänslor som är medfödda.

• glädje
• sorg
• ilska
• rädsla
• förvåning
• nyfikenhet/intresse
• skam
• avsky
• avsmak

Om man ska tänka evolutionsteoretiskt finns varje känsla av en anledning. Vi har förmågan att känna skam för att kunna anpassa oss till flocken. Vi blir nyfikna för att vi ska utforska nya saker. Vi känner avsmak för att vi inte ska äta giftiga bär. Vi blir rädda för att vi ska sätta oss i säkerhet. Och så vidare.

Ingen känsla är bättre eller sämre än någon annan känsla. Vi behöver kunna känna alla känslor.

Ingen känsla varar heller för evigt. Känslorna kommer och passerar likt moln på himlen.

Om man kan identifiera vilken känsla man känner, just för stunden, utan att värdera den som bra eller dålig och sedan hantera den känslan på ett funktionellt och rationellt sätt besparas man mycket lidande, frustration och stress.

I många situationer reagerar man inte med den känsla man egentligen känner utan den primära känslan täcks med sekundära och kanske till och med tertiära känslor likt lagren på en lök.

Ilska kan ofta vara sekundär till andra känslor, till exempel skam, sorg eller rädsla.

Ett exempel: Jag blir arg när min man har gjort illa sig och huggit sig i handen (ja, det har hänt). Min reaktion blir att skälla ut honom efter noter för att han har klantat till det. Men egentligen är jag ju inte arg, utan rädd och orolig. Rädslan är min grundkänsla och ilskan är sekundär till rädslan i det här fallet.

Med bättre koll på känslorna och en liten andningspaus för att lugna ner mig kan jag reagera på ett mer relevant sätt genom att erkänna min oro och ge omsorg i stället för att bli arg.

Det är viktigt att veta att man har alla de här känslorna och det är okej att känna det man känner. Man behöver och kan inte vara glad jämt. Man är ledsen, rädd, skamfylld eller häpen lika ofta.

Alla de här känslorna bor i en människa och de behöver få varsitt rum. Det går inte att tränga in alla känslor man inte tycker om i en kista på vinden.

Däremot behöver man inte agera ut alla känslor. Det viktiga är att man förstår dem och att man tänker att det är okej att känna dem.

Forskningen är förstås inte statisk eller ensidigt och heligt sann inom det här fältet heller. Ovanstående bottnar i Tomkins affektteori, men är modifierad för att passa i gruppbehandling av ungdomar samt fritt tolkad av undertecknad.

Läs gärna Anna Kåvers bok Himmel, helvete och allt däremellan om du tycker det här med känslor är intressant.

Alla psykologer, psykoterapeuter och andra som tycker att jag helt har missförstått det här är varmt välkomna att korrigera mig i kommentarsfältet. Om det är någon som tycker det här är intressant eller bra eller korkat eller har egna tankar om detta är ni självklart också välkomna att kommentera!

Peace!