Dietistbloggen

Förr i tiden

Hösten är härlig med all svamp, alla bär, grönsaker och rotfrukter vi kan plocka och skörda. Nu kan vi frossa i fräscha varor! Det är nog inte bara nu vi kan konstatera att det känns lyxigt, för 100 år sedan räddade det nog livet på många.

Bläddrar i tidningen Vis jubileumstidning och läser att år 1917 var det livsmedelsbrist i världen. Tidningen publicerade därför recept i stil med rödbetsbiffar, stuvade maskrosrötter och bröd av kvickrot. Rödbetsbiffar äter jag gärna, bröd med kvickrot blir jag nyfiken på men maskrotsrötter - mycket tveksamt... Här kommer i alla fall receptet:

1. Nyupptagna maskrosrötter avblastas och skrapas samt sköljes väl varefter de skäras i lagom långa bitar.

2. Efter sköljningen kokas rätterna lätt i saltat vatten tills de bliva mjuka.

3. Spadet avhällesa varefter en redning göres av smör, vetemjöl och mjölk.

4. Stuvningen avsmakas slutligen med litet socker och salt.

Att stuvningen ska koka några minuter tas för givet att vi vet! Matlagningskunskaperna var tydligen högre då. Men jag skulle gärna vilja veta hur man bakar bröd med kvickrot. Nå´n som har ett recept?

Ny SBU-rapport om viktminskning vid fetma

Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har gått igenom det
vetenskapliga underlaget om hur effektiva olika metoder är för att gå ner i vikt
för personer med fetma.

Syftet med SBU:s rapport är att ta fram ett underlag för de kostrekommendationer som ges i sjukvården vid fetma. Det är viktigt att inte förväxla de här rekommendationerna med kostrekommendationer för friska, normalviktiga personer. Det är väldigt vanligt att dessa blandas ihop.

Fetma är en multifaktoriell sjukdom som man har om man har för mycket fett på kroppen och ett BMI på 30 eller högre. Ungefär 14 procent av svenskarna har fetma.

Fetma kan medföra andra följdsjukdomar och en minskad livskvalitet. Men man kan också må väldigt bra och ha fetma.

Genomgången fastslår det som är känt sedan tidigare; Det som är viktigt vid val av metod är att man klarar av att följa den. Alla metoder för att minska energimängden ger samma resultat på längre sikt, men att minska på mängden kolhydrater ger en snabbare viktminskning i början.

Som dietist tänker jag att den individualiserade kostbehandlingen genom motiverande samtal av kunnig vårdpersonal är det som kan vara mest hjälpsamt för patienten. Utifrån motivationsperspektiv är det ofta bra med snabb viktminskning i början, men patientens egna önskemål och idéer och tankar om mål och metod utifrån den egna personen och livssituationen måste få avgöra vilken metod man väljer. I forskningsprojekt får patienterna kontinuerlig uppföljning och rådgivning för sin viktminskning vilket i sig är en framgångsfaktor.

 

 http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/Mat_vid_fetma_218-2013_smf.pdf

 

Vilka faktorer främjar viktstabilitet?

I fredags var vi på en jätteintressant disputation, där vår dietistkollega Kristina Lindvall fick försvara sin avhandling "Being able to be stable". Syftet med avhandlingen var att utforska vad primär viktstabilitet är och utöka kunskapen om de attityder, beteenden, strategier samt omgivande faktorer som är viktiga för viktstabilitet i en svensk medelålders befolkning. Krångligt? ;)

Mycket forskning fokuserar på hur man kan gå ner i vikt och sedan behålla den, men Kristina ville alltså titta närmare på vilka faktorer som får oss att inte gå upp över huvud taget! Det visade sig vara en svår och komplex uppgift.

Det visade sig att en yngre ålder, att vara smalare, friskare och snusare ÖKADE risken att gå upp i vikt till nästa mättillfälle, dvs 10 år senare.

På bilden nedan ser ni vilka faktorer som kopplades till viktstabilitet. Förvånande? Det som diskuterades som förklaring till detta var att de som har många riskfaktorer får ett större stöd från sjukvården, som kanske hjälper dem att inte gå upp ytterligare i vikt. Det Kristina lyfte fram som ett viktigt fynd var att vi inte får glömma bort de yngre, friskare och smalare människorna - det kanske är just de som behöver förebyggande insatser för att kunna behålla sin vikt. Hon menar att avhandlingen kan uppmärksamma hälso- och sjukvårdspersonal om behovet av att skäddarsy rådgivning relaterat till kroppsvikt, inte enbart för individer som försöker gå ner i vikt men också för individer som försöker behålla vikten.

Kristina har gjort en förklaringsmodell till de vanligaste strategierna av betydelse för primär viktstabilitet. Viktstabilitet sågs som en balansgång, och de fyra huvudstrategierna var "att lita på sitt arv", "att hitta glädjen", "att hitta rutiner" och "att vara i kontroll". Ju kortare, bredare och rakare linjen var, desto enklare var det att behålla vikten.

Opponent på arbetet var en nöjd professor Maj-Lis Hellenius vid Karolinska institutet, till vänster nedan.

Grattis Kristina!
För att läsa mer om avhandlingen eller för att komma i kontakt med Kristina, läs här.

Lär dig skilja mellan ”sällan- och oftamat"!

Om du jojjar upp och ner i vikt och känner dig tvungen att banta i omgångar. Ta en titt här:

Viktstabilitet handlar om energibalans. Om man äter lika mycket energi som man gör av med håller man en hälsosam vikt.

Vid viktuppgång är energiintaget större än utgiften. Då lagras energiöverskottet som fett i fettcellerna. Om man har ärftlighet för fetma är man mer sårbar för energiöverskott. Man går lättare upp i vikt. Det är inte rättvist, men tyvärr något man måste förhålla sig till precis som om man har ärftlighet för annat.

Om man redan har utvecklat övervikt eller fetma är man också ”känsligare för
energiöverskottet” än om man är normalviktig.  Man kan nästan säga att man är överkänslig mot fett och socker.

Om man får i sig sin dagliga energi i form av vanlig, bra mat på regelbundna tider får man goda förutsättningar för att känna mättnad och då blir det lättare att äta lagom mycket än om man får i sig energin från feta eller söta (energitäta) livsmedel. Men  det allra bästa och viktigaste är att man får i sig tillräckligt av de näringsämnen som man behöver för att må bra.

Om man unnar sig det lilla extra varje dag eller flera dagar i veckan kan det medföra en ordentlig viktökning på sikt. Många svenskar unnar sig lite för mycket, lite för ofta. Det är inte svårt att komma på anledningar till att man behöver den där glassen, kladdkakan, godispåsen eller ostkrokspåsen. Alltid kan man hitta på nåt!

Om man äter "sällanmat" vid något enstaka tillfälle händer oftast ingenting.
Att äta sånt man tycker är gott i rimliga mängder ibland kan rentav förhindra att man överäter det vid ett senare tillfälle.

I tabellen här nedanför kan du se ungefär hur mycket du kan gå upp i vikt på ett år om du äter eller dricker sån mat eller dryck utöver ditt dagliga energibehov varje dag eller två gånger i veckan. 

Om du äter eller dricker:	Varje dag	2 gånger /vecka
2 dl glass 400 kcal	16 kg	4½ kg
1 dl jordnötter 335 kcal	13 kg	4 kg
1 liter läsk 374 kcal	15 kg	4½ kg
½ påse chips (150g) 705 kcal	28 kg	8 kg
Liten pommes frites   235 kcal	10 kg	3 kg
200g godis 753 kcal	30 kg	9 kg
Choklad 100g 555 kcal	22 kg	6½ kg
Muffin, cupcake 70g (1 st) 285 kcal	12 kg	3½ kg
Ballerinakex, 5 st 364 kcal	15 kg	4 kg

För en normalviktig, fysiskt aktiv person leder oftast inte två portioner glass per vecka till någon viktuppgång. Om man är väldigt fysiskt aktiv kan man behöva "sällanmaten" för att klara av att täcka sitt energibehov. Så är det till exempel ofta för idrottande ungdomar.

Men om man är sårbar behöver man se till att man har en bra vardag och att "sällanmaten" intas mer sällan och i rimliga mängder. Skriv gärna matdagbok under en vecka för att kartlägga dina matvanor.

Om du hittar själva anledningen till viktuppgången och kan komma tillrätta med det beteendet slipper du ge dig på dieter av olika slag och kan ägna dig åt att leva i stället!

Här kan du läsa mer om energi, fett, socker och energi i drycker.

 

Går det att supa sig snygg?

I ett avsnitt av programmet Mythbusters, som brukar gå i Discovery Channel, testade de myten om "beer goggles". Alltså att andra människor blir snyggare och mer attraktiva ju mer alkohol man själv dricker. Den myten visade sig faktiskt stämma enligt deras - kanske inte helt vetenskapligt utförda, men ganska roliga- test. http://www.youtube.com/watch?v=B33qfBK07I8 

Men hur är det egentligen med den egna attraktionskraften då? Blir man snyggare och charmigare när man har druckit? Kanske känner man sig mer spännande, rolig och attraktiv i berusat tillstånd, men hur är det egentligen?

IQ har tagit fram en mobilapp där man själv kan testa hur charmig man blir efter alkoholintag. Fyllekameran. Ladda ner den gratis om du törs låta ditt nyktra jag möta dit berusade jag.

Läs gärna om energi i drycker här.

Grönsaksmackor

Så här ser mina kvällsmackor ut idag. Det blir gott och känns mycket! Avokado med citronpeppar på ena brödet, resterna av en vanlig tomat/blad/gurka-sallad på det andra brödet. Mums!

Om att missa mellanmålet

Som primärvårdsdietist får jag ibland göra hembesök hos sjuka pensionärer som inte orkar ta sig till hälsocentralen. En vanlig anledning till att jag blir inkopplad är att de går ner i vikt och har nedsatt aptit. Anledningarna kan vara många; ensamhet, medicinbiverkan, muntorrhet, förstoppning, dålig förmåga att tugga och svälja, eller ingen förmåga att kunna laga mat. Det sistnämnda gör ofta att man blir beviljad matlådor eller enklare matlagning från hemtjänsten. Matlådorna kritiseras ofta och det får nog tyvärr erkännas att det är svårt att få till stekytor och smaker som tilltalar både öga och gom. Av olika anledningar, återigen, så delas ofta en portion upp på två, vilket ju innebär att energiintaget över dagen blir lägre än tidigare. För att kompensera upp detta blir det oerhört viktigt med mellanmål mellan måltiderna. Tyvärr förläggs mycket av besökstiderna från hemtjänsten till huvudmåltiderna; frukost, lunch, middag och inför natten, vilket gör att mellanmålsintaget är upp till den äldre själv. 

 

För några veckor sedan var jag hem till en tant, som hade just det här problemet. Hon fick hjälp med enklare matlagning, men skulle själv kunna ta fram mellanmål och fika när hon kände för det. Problemet var bara att hennes reumatism gjorde att hon inte nådde till alla hyllor i kylskåpet, och trots att hon hade bett personalen ställa vissa livsmedel på de hyllor hon nådde, glömde de av sig och ställde dem så att hon inte kunde ta fram sina mellanmål. Om jag får tillåta mig att presentera ett katastrofscenario om detta skulle det kunna se ut så här. Kvinnan fortsätter att gå ner i vikt, tappar aptiten ännu mer, får ett sämre immunförsvar, tappar muskelmassa, faller på väg till toaletten och drar på sig en höftledsfraktur. Under vårdtiden på sjukhuset äter hon ännu mindre eftersom traumat påverkat aptiten ytterligare, trots att hennes energibehov nu är större än någonsin. Prognosen är deprimerande. Inom ett år efter frakturer dör cirka 10-15 % fler än i en grupp av motsvarande ålder och kön utan fraktur. 

Slutsats: Mellanmålet är livsviktigt för dessa personer!

 

Beror barnfetman i Västerbotten på traditionell skogshuggarkost?

I dagens DN läser jag om barnfetma. I fredags publicerades en debattartikel från ledande forskare inom ämnet i samma tidning. Tyvärr ligger inte Västerbotten särskilt bra till i just det här området. Vi har mycket att vara stolta över när det gäller förebyggande hälsoarbete. Men behandling av barnfetma är tyvärr ett stort svart hål. Vi har ingen kvalificerad behandling för barn med fetma.

Det finns en bra behandlingsplan som flera kompetenta personer från olika yrkesgrupper har utformat för ganska många år sedan. Men den följs inte och, så vitt jag vet, har den aldrig följts. Rätta mig om jag har fel.

Vi är duktiga på att följa viktutvecklig och BMI  hos barnen och man ska få kostråd från BVC och skolhälsovården när BMI är högt oavsett om barnet verkligen ligger i riskzonen för att utveckla barnfetma eller inte. (Distriktsköterskor och skolsköterskor är verkliga hjältar. De ska kunna precis allt!) Men behandling kan vi nog tyvärr inte prata om.

Det har förekommit några projekt på forskningsnivå, men längre än så har vi aldrig kommit. Man kan spekulera i om det beror på att barnfetma inte förekommer i de högre samhällsklasserna. Kan det vara så att mer pengar satsas på vård av anorexi för att det är vanligare bland barn till högutbildade och välavlönade människor? Jag vet inte. Jag hoppas verkligen att det inte är så. I artikeln i DN framhålls vår traditionella skogshuggarkost som en möjlig orsak till barnfetman.

Jag tror inte på den teorin alls. Jag tror det handlar om helt andra saker och om betydligt nyare "livsstilsovanor". 

Vi kan åstadkomma förändringar. Det är inte kört på något sätt! Men jag tror att vi måste agera  väldigt snart om vi ska ha världens bästa hälsa 2020.

Och, som jag skrev i ett tidigare inlägg, vi är faktiskt skyldiga våra barn och ungdomar det!

 

 

Sveriges bästa äldreboende

Har ni sett programmet på torsdagskvällar kl.20? Det som spelas in på ett äldreboende i Lycksele, där man har som mål att göra just det boendet till Sveriges bästa äldreboende?

Jag har suttit klistrad vid alla tre program hittills. Det är ett intressant ämne och något som ligger oss dietister varmt om hjärtat. Jag har, liksom många andra dietister runtom i Sverige, tidigare jobbat för projektpengar inom äldreomsorgen i kommunen. Svenska staten har under flera års tid satt till extra pengar för att förbättra hälsan hos de svårt sjuka äldre som bor på särskilt boende.

Just här i Lycksele har vår kollega Maine Karlsson varit involverad. Se en intervju med henne här (5-7 minuter in i sändningen):

http://www.svtplay.se/video/1443210/5-9-19-15

Så, vad tycker ni om programmet? Tror ni att det går att göra boendet till Sveriges bästa?

Jag tycker att det är jättekul att man valt att göra det här programmet och därigenom uppmärksamma hur det faktiskt är på många äldreboenden. Att ta med experterna och kända namn höjer också status på ämnet och på programmet.

När det gäller måltider spridda över dygnet tror jag att det finns mycket som går att göra med befintliga medel. Det kräver till exempel inte så mycket att gå in med ett mjölkglas och en skorpa till en person som vaknar till kl.06 på morgonen, så att man kan bryta nattfastan för denne då istället för att den ska vänta tills efter alla gjort sina morgonbestyr och frukosten serveras ca 08-09. Berikad mat, näringsdrycker och andra sätt att stärka upp det som äts tror jag också skulle gå mycket bra att ordna.

Där jag vacklar kring min tro är när det gäller den lagade maten vid lunch och middag. Där sparar man tid och pengar på att centralisera, förpacka och transportera. Fler och fler små kök plockas bort på grund av att det inte är lönsamt.

Jag som dietist skulle älska om varenda boende lagade sin egen mat. Det skulle göra mycket för smaker, dofter, konsistenser på maten, känsla av sammanhang - när de äldre t.o.m kan se maten lagas och sedan serveras. Man skulle då också mycket lättare kunna justera det man serverar från stund till stund i och med att man då skulle ha sina egna kylvaror och egna spisar med alla möjligheter det medför. Men det här tror jag inte går att ordna med befintliga medel.

Den mat som Leif Mannerström lagade i förra programmet blev säkert jättegod, och han gjorde det utan att överskrida 15 kronor per portion för själva livsmedlen. Men han använde sin egen tid och en till kocks tid till att en förmiddag laga mat åt 15-30 personer, så personalkostnaden tror jag definitivt överskred budget. Detta diskuterades dock inte i programmet.

Det går att göra stora förändringar med små medel, så det ska bli kul att se utvecklingen i programmet! Men jag skulle önska att äldreomsorgen också fick mer pengar så att de kunde satsa på fler personal i både vården och i köken. Kanske kan vi i framtiden få de där små köken på varje boende igen? Eller är den tiden för alltid förbi?

Boktips

Marknaden översvämmas av böcker om mat och hälsa. Trenderna styr. Ofta är det hemmasnickrade dieter av olika slag som utlovar ett helt nytt liv med just den här nya metoden. För det mesta vilar böckerna på ett uns av vetenskaplig grund och tolkas sedan genom författaren eller förespråkaren för att det ska låta modernt, trovärdigt och bra. Tyvärr saknas ofta det viktiga helhetstänket. Nästan alla böcker som skrivs i området mat och hälsa handlar om viktminskning.

Men om man till exempel har hjärt- och kärlsjukdom, övervikt eller diabetes i släkten och vill förebygga de sjukdomarna och dessutom förmedla goda vanor till sina barn gäller det att investera i något mer långsiktigt än en dietkokbok.

Här är mitt boktips:

Om man vill ha en bok som vilar på vetenskaplig grund och som innehåller recept som hela familjen kan följa vill jag rekommendera boken "Mat för liv och lust" av Margit Eliasson och Gunilla Lindeberg. Boken har funnits sedan början på nittiotalet, men revideras kontinuerligt.

Den innehåller bra och lättfattlig information, tydliga bilder och goda och enkla recept.

Boken är av värde både om man har nedsatt glukostolerans, diabetes eller hjärt- och kärlsjukdom eller om man vill äta för att förebygga dessa tillstånd.